Nyköpt lägenhet i centrala Stockholm. Nära till allt och inga brädor att spika. Alltid ett Sevvan öppet runt hörnet, om det skulle behövas. Taxi från krogen kostar en femtiolapp. Cityliv och familjetillvaro integrerade och förpackade i ett lättanvänt format. Men nähä... jag kunde visst inte nöja mig med det. Jag ville visst egentligen bo i villa. Och så även min sambo. Så... Hemnet är fortfarande min vän (och fiende). Finns det nya objekt att klicka in sig på i de områden vi kollar, då stiger pulsen och pirret i magen. Inget nyinkommet? Fy f-n vad trist, kanske någon tant vill sälja sin 200 kvm sekelskiftsvilla i Bromma för en spottstyver, på Blocket? (Nähä, inte det? Fy vad medvetna alla blivit nurå..!)
Men så börjar möjligheternas trånga sektor vidgas lite. Dag för dag. Man skaffar sig bredare vyer och inser att man kanske-inte-kan-få-allt-just-här-och-nu. Så... sekelskifte är charmigt. Men malar i sängkläderna, pälsängerhål i fina ylletröjan och silverfiskar i diskhon är inget jag längtar efter. Så... nyare är inte fel. Nybyggt kanske? Inte dumt! Jaha, nybyggt i Stockholms kommun kostar tio miljoner. Jaja, vem vill bo i nybyggt. Helt opersonligt och karaktärslöst. Ganska nybyggt då, relativt nära stan. Jahaja, en 60-talsvilla på 70 kvm i Bromma som behöver takomläggning och dränering, för 5,9 (innan renoveringar). Njäe, not nice! Lite längre bort? Jasså, tar det 1 timme och tio minuter från Mariedalsviksnånting, som alla pratar om, med pendeln till stan? Jamen då kan jag ju ta (helt enkelt) ett jobb där man jobbar 120 minuter om dagen ¨så att jag hinner lämna på dagis, jobba, luncha, jobba mer, hämta på dagis, göra ärenden och laga mat" innan dygnet är över. Men va´? Inte många sådana jobb i reklambranschen? Hmm... då får det bli något annat.
Och så dyker det som skulle kunna vara ett drömhus upp. Eller två faktiskt. På var sin sida om stan. Fräscha, snygga, rätt planslösning, lagomlyxiga, plats för vänner och familj, schyssta tomter, garage (för bil behöver man nog om man inte bor mitt i stan ;-)) och nära kommunikationer. 20-30 minuters restid enkel väg. Är det för mycket? Bortkastad tid? Får man ihop det med två heltidsjobb? Vill man få ihop det? Frågorna är många och svaren få, men det börjar bli dags att välja. Ett liv mitt i smeten utan doft av nyhängd torktvätt som vajar i vinden, inget dimmigt sockeros av nybakade bullar över kvarteret, inga isbitar som klirrar mot glas när mamma häller upp saft till barnen i solen, ingen trygg förnimmelse av nyklippt gräs, eller son som cyklar på lilla gatan till han ramlar och får skrubbsår att pyssla om...
Åh, att vara vuxen och fatta egna beslut är kul! Men ibland är valen svåra. Tror att jag ska ringa min mamma och pappa nu. De vet nog hur vi ska göra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar