En penna i näsan

Sonens väckningsmetoder kan vara minst sagt brutala. När pappan hämtar honom i spjälsängen på morgonen, brukar jag kunna somna om några minuter innan det är dags att hurta upp ur sängen. Vi har en ganska låg säng. Sedan sonen blev mobil och upprätt, d v s började gå, så har han fattat tycke för att själv ansvara för väckningen av mig. Ofta med ett finger i örat. Hans finger i mitt öra, alltså. En gång med ett bestämt tag om båda mina övre ögonfransrader, parallellt uppdragande av ögonlocken. Det var inte helt ljuvligt. Ett par gånger med en penna eller sminkpensel rakt upp i min näsa. Aj. Men så imorse... en varm puss på munnen och en klapp på kinden. Och ett ljust och pipigt "haaaeeej", när jag vaknar och han ser det. God morgon härliga, nya dag!