Känner att jag fastnat i hobbyfilosofiträsket här i bloggen. Den speglar inte längre mig och mitt liv, utan är egentligen bara långa, lösryckta funderingar utan röd tråd. Not good.
För att få lite ny bloggenergi och en välbehövlig uppdatering kan ni fortsätta följa mitt skrivande på adressen nedan, om ni så skulle vilja. Tack för den här tiden, kanske återkommer jag ändå hit med jämna mellanrum, men bookmarka hellre:
http://modemama.blogspot.com/
söndag, augusti 17, 2008
fredag, augusti 08, 2008
Apa också!
Inte ens det där lyckades jag med...
Det var tydligen bättre med lite mer matnyttig info. Såsom wedding (jag gillar), Brisbane (har aldrig varit där) och photographer (kommer jag nog aldrig att bli, men gärna på hobbynivå).
http://jonaspeterson.com/blog
Nuså. En tjänst för en medmänniska. Alla lever vi under samma sol. One world... one love... eller ngt.
/L
Det var tydligen bättre med lite mer matnyttig info. Såsom wedding (jag gillar), Brisbane (har aldrig varit där) och photographer (kommer jag nog aldrig att bli, men gärna på hobbynivå).
http://jonaspeterson.com/blog
Nuså. En tjänst för en medmänniska. Alla lever vi under samma sol. One world... one love... eller ngt.
/L
Tjänster och gentjänster
En av mina favoritbloggar har muterat. Nu har han även startat fotoblogg utöver hans vanliga Metrovariant. Och ber samtidigt om en tjänst för att pusha nykomligen; en liten länk hos alla läsares hemsidor eller bloggar.
Självklart ställer jag upp.
Mina fem läsare får samtidigt ett tips.
Kanske hans sisådär 30 000 st skulle kunna få ett bokmärke hit också? ;-)
http://jonaspeterson.com/blog
Självklart ställer jag upp.
Mina fem läsare får samtidigt ett tips.
Kanske hans sisådär 30 000 st skulle kunna få ett bokmärke hit också? ;-)
http://jonaspeterson.com/blog
tisdag, augusti 05, 2008
Toffelhjältarnas paradis
Inne på sista semesterveckan. Jobb på reklambyrå, modebloggsläsande, innerstadsshopping och afterworks har under några veckor bytts mot hundratals mil i hyrbil, fotografering, solbadande, sommarland, jordgubbar till middag och glass till frukost, dignande grillbufféer och mycket mer.
Jag är, som ni vet (ja, de flesta som läser detta är nog faktiskt mina nära vänner :-)) ett stort fan av förändringar, så jag har inga som helst problem med att en ny årstid snart vankas.
En sak har jag dock stora problem med, har jag insett efter årets sommarlov.
Tofflor!
Först: Foppatoffeln. Jag vill inte vara någon åsiktsmaskin, men den där färgsprakande gummisaken är faktiskt inte ok. Må vara att den är praktisk. Kanske ovanligt bekväm, vad vet jag? Enkel. Smidig. Färglysande och glad. You name it. Men varför måste man nödvändigtvis ha den på kroppen? Jag förstår inte. Folk går inte runt i självlysande regnponchos bara för att det är det mest praktiska som finns, en stormande sensommardag. Inte heller sätter man fast sina högklackade pumps med gummiband bara för att det blir enklare så. Och om man nu inte väljer att använda Crocksmares själv, är det då rätt att stoppa i barnaskarans små söta fossingar i dessa vedervärdiga ting bara för att det är så enkelt? No no, efter att ha sett femtio förvirrande småbarnsmammor leta efter just sin familjs plastskor i högen av skodon på sommarens äventyrsbad har jag i alla fall ett rationellt argument: Jag och sonen hittade våra sneakers på en sekund! Visst luktade de lite fotsvett i hettan, men det var det värt. Jag ger mig aldrig in i Crocksdjungeln! :-)
Avslutningsvis: Man-tofflor. På Tylösand och Tofta finns en sak jag extra mycket avskyr som pesten. Offentliga familjeförnedringar. Gräl ser man ju tack och lov inte så mycket av, men dessa små gliringar och förlöljliganden som sol, hetta och fullbelagd sandstrand tycks framkalla hos vissa par och familjer. "Men Anders, vad trooooooooooooor du egentligen? Det är väl ingen idé att du borstar av handduken INNAN vi går på lunch! Då är den ju sandig igen när vi kommer tillbaka (nähä?)! Folk går ju här. Men åh, vad tänker du med??!" Och så den där bistra minen. Jag står inte ut. Särskilt inte när den påhoppade personen i fråga inte säger ett dygt, utan moloket lunkar iväg med svansen mellan benen. Ryt ifrån istället! Säg att borstar bäst fan du vill. Eller titta på tjatmostern som att hon är ett komplett psyko. (Vilket vi tjejer ibland kan vara.) Men svälj inte bitterf---ekommentarerna sådär. Till slut kommer de att tynga ner dig så djupt i den vita sanden att du aldrig klarar av att ta dig upp igen.
Jag är, som ni vet (ja, de flesta som läser detta är nog faktiskt mina nära vänner :-)) ett stort fan av förändringar, så jag har inga som helst problem med att en ny årstid snart vankas.
En sak har jag dock stora problem med, har jag insett efter årets sommarlov.
Tofflor!
Först: Foppatoffeln. Jag vill inte vara någon åsiktsmaskin, men den där färgsprakande gummisaken är faktiskt inte ok. Må vara att den är praktisk. Kanske ovanligt bekväm, vad vet jag? Enkel. Smidig. Färglysande och glad. You name it. Men varför måste man nödvändigtvis ha den på kroppen? Jag förstår inte. Folk går inte runt i självlysande regnponchos bara för att det är det mest praktiska som finns, en stormande sensommardag. Inte heller sätter man fast sina högklackade pumps med gummiband bara för att det blir enklare så. Och om man nu inte väljer att använda Crocksmares själv, är det då rätt att stoppa i barnaskarans små söta fossingar i dessa vedervärdiga ting bara för att det är så enkelt? No no, efter att ha sett femtio förvirrande småbarnsmammor leta efter just sin familjs plastskor i högen av skodon på sommarens äventyrsbad har jag i alla fall ett rationellt argument: Jag och sonen hittade våra sneakers på en sekund! Visst luktade de lite fotsvett i hettan, men det var det värt. Jag ger mig aldrig in i Crocksdjungeln! :-)
Avslutningsvis: Man-tofflor. På Tylösand och Tofta finns en sak jag extra mycket avskyr som pesten. Offentliga familjeförnedringar. Gräl ser man ju tack och lov inte så mycket av, men dessa små gliringar och förlöljliganden som sol, hetta och fullbelagd sandstrand tycks framkalla hos vissa par och familjer. "Men Anders, vad trooooooooooooor du egentligen? Det är väl ingen idé att du borstar av handduken INNAN vi går på lunch! Då är den ju sandig igen när vi kommer tillbaka (nähä?)! Folk går ju här. Men åh, vad tänker du med??!" Och så den där bistra minen. Jag står inte ut. Särskilt inte när den påhoppade personen i fråga inte säger ett dygt, utan moloket lunkar iväg med svansen mellan benen. Ryt ifrån istället! Säg att borstar bäst fan du vill. Eller titta på tjatmostern som att hon är ett komplett psyko. (Vilket vi tjejer ibland kan vara.) Men svälj inte bitterf---ekommentarerna sådär. Till slut kommer de att tynga ner dig så djupt i den vita sanden att du aldrig klarar av att ta dig upp igen.
Snabb som blixten
Hörrudu, frågade jag min lillebror. Finns det inget man kan göra för att få en mer personlig startsida på laptopen? Typ som ett skrivbordsunderlägg? Med egen design, egna rubriker, favoritlänkar, favoritbloggar och kanske en musiklista? För att slippa jaga runt så mycket.
Jodå, sade han lugnt. Det finns massor. Prova IGoogle till exempel.
Det gjorde jag. Magiskt. Som att de hade läst mina nydanande tankar. Exakt vad jag menade! Revolutionerande faktiskt.
Tills jag insåg att funktionen redan används av 73 miljoner människor.
Jag är alltså inte snabbast i världen.
Jodå, sade han lugnt. Det finns massor. Prova IGoogle till exempel.
Det gjorde jag. Magiskt. Som att de hade läst mina nydanande tankar. Exakt vad jag menade! Revolutionerande faktiskt.
Tills jag insåg att funktionen redan används av 73 miljoner människor.
Jag är alltså inte snabbast i världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)