Antal hit och antal dit

I alla bloggar är ju "antalslistor" ett vanligt sätt att redogöra för gångna händelser. Jag hakar på nu då. Vi är en och en halv vecka in i en underbar semester som hittills innefattat ett sjukt stort antal mil i bil, besök i gamla hemstaden under hemvändarveckan, ljuvlig konsert med Moneybrother, Salem Al Fakir och Säkert i Huskvarna, en heldag på lek/busfabriken i Helsingborg (varför finns inget liknande i Sthlm?) en het soldag på Vanadsibadet, grill och klappa-små-lammkväll i Ängelholm och väldigt mycket mer. Ett barnfritt stopp under tennisveckan i Båstad bjöd på följande antal:

- Regndagar: 3 av 3, med bara tidvisa solglimtar och uppehåll
- After Beachpartyn: 0, det var jobb för hela slanten fram till 18.00
- Nedramlingar från drinkbordet på Pepes: 3, men betydligt mer om man räknar in de andras också
- Löprundor på Hallandsåsen: 1 - efter tre timmars sömn och några liter rosévin kvällen innan
- Inspanade mördarsniglar på löprundan: Hundra. Eller fler? Sicksack var namnet.
- Hyllningar av Rihannas Umbrella: 2; en per kväll. Sjukt bra. Fortfarande.
- Segelbåtsfester: 1. Spontan. Galen. Minnesvärd.
- Längtningar efter son och sambo: En lång! Hela tiden. Två dygn.
- Taxikrig: 1. Stort. Som mest var vi tre sällskap som slängde oss in i samma taxi samtidigt. Alla hävdade att de bokat.
- Hyllningar till Pepes nattklubbsansvarige Fredrik Strebel. Minst tio. Grym kille! Tack för allt.
- Kvällar med frånvarande kollegor. Två av två. Bortamatcher kan tydligen vara eftertraktade även i tennissammanhang.
- Nattamat. En halv. Räknas gårdagens hemgjorda potatisgratäng så var det i alla fall godkänt.
- Minnen. Hundatals. Jorå, det funkar att både vara mamma och partytjej. Särskilt med en så underbar pappa/sambo i familjen. Som givetvis alltid får gå på de hårdrocksfester han vill ;-)

Rocker!

Ingen gitarrhjälte här inte. Blev spontanbjudna på middag hos brorsan med flickvän, och efter världens godaste sallad med cajunkryddad kyckling, svamp och bacon samt ett par glas rosé blev det så dags... Singstar är passé, nu plockades plastgitarrerna fram för en match i nya (!?) Guitar Hero II. Jag var inte bra. Det var inte lätt. Jag kände inte igen låtarna. Men fläskigt vad beroendeframkallande det var. Nu sitter jag hemma i soffan och planerar för nästa tillfälle. Jag ska bara flytta fingrarna liiiite snabbare, hålla ett liiite mer noggrant öga på färgerna och vara liiite mer taktfast. Sen så!