Jo minsann, alla kan inte vara först med allt. Men jag börjar undra om jag inte borde snäppa upp mig lite med allt som gäller contemporary koll. Visst, jag var ganska tidig med att skaffa barn, inte många i bekantskapskretsen hann före. (Huvvaligen, det där lät som att det är någon slags tävling, vilket i-n-t-e var ambitionen!) Och jag köpte en kjol med hög midja innan jag såg dem i flockar på stan. Jag fick också blåsor i munnen av USA´s farliga export Big Red (tuggummit) innan det landande i alla hotta America-diskar i svenska snabbköp. Men...
Ungefär två år efter alla andra insåg jag att Sex & the city är/var asbra, vilket har lett till att jag fortfarande idag kan sitta och diskutera avsnitt med mina kvinnliga kollegor. Som inte alls tycker det är skoj. De ventilerade klart allt för sisådär fyra år sedan. Jag såg affischerna för Grey´s Anatomy på väg hem från jobbet förra året, men fnös nonchalant åt "ännu en sjukhusserie". Igår hoppade jag ner från mina hästryggshöga fördomar och såg ett helt avsnitt. Jag är lyrisk. Vilken 50-minuters perfektion! I love! Ja, så där som ni kände förra året. Och så Prison Break. "Jag orkar inte kolla"... var min inställning de 23 första avsnitten. Nu såg jag premiären av säsong två. Jag är fast. Later than U. Men ändock. Ja, jag har inte bara missat ett års schyssta lunchrumsdiskussioner. Jag inser också att jag kommer att bli tvungen att köpa dvd-boxar för en hel förmögenhet. Got some catchin´ up to do!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar