Oh heliga cyberfader, förlåt mig för jag har syndat. Jag har i flera års tid fnyst åt mammor med små telingar där smutsen är utsmetad över halva det rundgosiga ansiktet, eller utrymmet mellan näsan och munnen täckt av två tjocka strängar trögflytande, grönt gegg! (Eller möjligtvis en liten ettårstunga som försöker smaska i sig härligheterna...) Jag har stirrat, tjuvkikat, förfasats över hur man låter sina små bedårande sötisar se ut och vad det ger för intryck. Moahahaha vad lurad jag var!!!
Förlåt mig för att jag trodde mig veta något om den bacillfyllda verklighet jag inte tidigare befunnit mig i. Förlåt för att jag suttit på mitt välstädade kontor eller på min rena byxbak och tänkt att "vaddårå, det är väl bara att torka av ungen med jämna mellanrum". NEJ, det är det inte. Jag hade INGEN aning om hur omöjligt det är att hålla en femtonmånaders knatte ren. Torkar jag munnen, fräser han ut snor. Torkar jag näsan, gnuggar han munnen mot sandlådan eller en halväten banan som någon slängt bredvid. Ger jag honom en enkel och ketchupfri korv, sträcker han sig efter min dressingfyllda kladd-kebab när jag hämtar fler servetter. Allt är klet! Alltid. Det existerar inte längre någon renhet och det kan jag bara acceptera. Förlåt för att jag trodde mig kunna göra det omöjliga. United we stand... in dirt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar