Storyn om Amaryllisen

Jaha, så kom då sambon hem med en av årets första jobbrelaterade julgåvor. Jag flög upp ur soffan av glädje när jag nyfiket spanade in den röda kartongen med handtag, i treliterstorlek. Åh, ett gott rödvin! Perfekt till köttet ikväll. Min entusiasm dämpades en aning när jag upptäckte att det inte alls var en bag-in-box alkoholhaltig dryck, utan... en Amaryllis. En lökblomma i gör-det-själv-utförande! I två dagar har den stått ouppackad på köksbänken, så nu när jag hemmajobbar kändes det som läge att avsätta två minuter åt plantering. Suckande blötte jag torvkakan enligt anvisningar. "Placera krukan på ett blomfat". Blomfat?? Jaja, det är väl ingen som kommer att märka att det är en pastatallrik... När jag som bäst höll på att pyssla med jordmått, avklippta rötter och ljummet vatten märkte jag plötsligt det skräckingjagande faktumet. Det som nästan golvade mig. Det som jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat frukta. Jag. Gillade Det. Visslade och nynnade på julsånger i min ensamhet i köket. Planterade varsamt den lilla löken och sade till den att bli en stor blomma. Precis som jag blivit en stor dam nu :-)