Jag är Saida...

...spådamernas spådam. The best of the best. Vi har nämligen hittat THE drömhus i Täby. Som vanligt liiiiiite för fint. Liiiiite för out of our league. Och liiiiiite för högt utropspris. Nu tror jag mig kunna spå framtiden. Såhär kommer det att bli: Jag släpar med mig familjen till söndagens visning med argumenten att a) det kostar inget att titta b) det är alltid bra med inspiration c) det är trevligt med söndagsutflykter bort från innerstadens stress. Väl där kommer vi att gilla vad vi ser. Sambon argumenterar mot det höga priset. Jag argumenterar för alla fördelar som gör det värt en mindre (=större) förmögenhet. Som vi såklart inte har, men det är en annan bloggfråga... Vi bestämmer oss för att buda. Sätter en gräns. Går över den. Sätter en ny gräns. ("Det är ju bara pengar".) Går över den. ("Vem behöver lax och oxfilé - fiskpinnar och blodpudding är också gott.) Sätter en ny gräns och konstaterar att vi kommer att hålla den, för vad ska man med 40 kvm vardagsrum till om ingen kommer och hälsar på, när det enda man kan locka med är lite knaperstekt blodpudding på lördagskvällen... Blir lite bittra. Ser priset gå upp med ytterligare några hundra tusen, för att landa kring 1,5 mkr över utropspris. Konstaterar att det faktiskt ÄR praktiskt att bo i lägenhet i stan. Känner oss lite nöjda trots allt. Firar med oxfilé och Lohmanders bea. Thats´s it. Om en vecka får vi se om jag har siandets gåva...