tisdag, november 14, 2006

Fotbollsgalans fem i topp

1. Jessica Almenäs - WOW! Trots ett antal söta fotbollskillar; Jessica var kvällens ohotade hottie! Vilken klänning! Vilka ben! Vilken utstrålning! Och till skillnad från många andra programledare som syns i rutan dessa dagar är hon extremt professionell. Ett nöje att titta på, helt enkelt.

2. Fredrik Ljungberg - Årets guldbollsvinnare. Det är väl ingen som har något negativt att säga om det... Helt rättvist!

3. Fredrik Ljungberg - Talet. Under tio år har han inte sagt så mycket som tre meningar - igår snackade han i vad som kändes som 30 minuter. Först var det kul. Sedan oväntat. Ännu roligare. Nästan pinsamt. Till slut satt vi i tv-soffan och skrek åt honom att sluta. När de började spela musik a la Oscarsgalan, för att talarna ska fatta piken och gå av scenen, blev det bara för mycket. Jag var tvungen att lämna vardagsrummet. Vem vet, Freddie kanske fortfarande snackar därifrån scenen...

4. Orup - Brallorna. Hallå, vad är grejen? Fick det plats n-å-g-o-t syre mellan gummibyxorna och benen? Fick det plats något överhuvudtaget i grenen? Det såg osmakligt - och obeskrivligt - tight ut det där. Fast han är ju en skön snubbe i övrigt, förstås.

5. Susanne Sjögren - Reportaget om fotbollsdamerna. Ööhh... har hon gått en inslagskurs hos Patrik Ekwall? Har han skrivit hennes manus och gjort en prototyp? ALLA fraseringar, alla betoningar och hela upplägget i stort var en kopia av Ekwalls karaktäristiska ton. Hade det inte varit för den kvinnliga rösten hade ingen hört skillnad. Och nej, det är inte positivt att vara en härmis.

Inga kommentarer: