Pappa bi, pappa bi, pappa bi...

Ett mantra ur familjenatten. Och nej, pappa är inte bi. Det var sonen som fick sova i vuxensängen och trodde att vasen i fönstret, som skuggades från månskenet mot vår vita sovrumsvägg, var en bil. Ok, den är bred och har två gjutna öglor i toppen. I skuggan kunde det med viss fantasti säkert likna en bil... i en artonmånaders små ögon. De små ögonen var sedan öppna i tre timmar mitt i natten, för att beskåda "bilen" på väggen. Och berätta det för sina föräldrar. Utan att hämta andan emellan. Pappa bi, pappa bi, pappa bi, pappa bi... Mamma trött, mamma riktigt riktigt trött.