It was a bömb!

Det måste ha slagit ner en bomb här. I vår fina lägenhet. Den syns liksom inte ens under alla miljoner leksker och klädesplagg som sonen fick i julklapp av släktingarna. Vår enorma soffa med plats för minst tolv vuxna, har nu bara plats för mig och min laptop. Om ens det. Filtar, skridskor, en brandbilskudde, en badboll, ett reklamblad om Briotåg, hundra tröjor och små olika byxor, Adidasdräkter och e hel jäkla massa annat skymmer min sikt och konkurrerar med mig om utrymmet. Jag måste städa. Jag gillar städat! Jag gillar leksaker också, för de gör sonen glad. Men jag blir gladast när han är glad inne på sitt rum. Inte på varenda kvadratmeter av vår bostad som INTE är hans rum. Han kanske ska få vardagsrummet trots allt? Och hallen... Och badrummet... Och köket... Och klädkammaren... Och...