Drömklänningen på distans

Brudklänningen i mina drömmar var inte den jag först trodde. Fin på bild, men inte i verkligheten. Likt många av de stora supermodellerna alltså :-) Provade ett par, tre klänningar i helgen. Mamma var här som stöd. Och ögonvittne gentemot sambon, som försökte hålla fast vid den vita smala blåsan han bara sett på bild. Det blev inte den. "Korv" är i-n-t-e vad jag vill efterlikna den dagen jag går från flickvän till fru. (Fru?! Det låter sjukt gammalt. Det gör hustru också. Äkta hälft suger. Flickvän låter fan bättre.) Ungefär 48 surftimmar senare var jag nära att ge upp - när mina drömmars klänningsdesigner dök upp... från Belgien. Fråga mig inte hur jag hittade sajten. Eller hur jag ska hitta någon som säljer dessa fantastiska skapelser i Sverige. För nej, det är inte något av de 150 vanliga märken man sett. Och ja, jag må bli gift. Men nu fruktar jag att jag kommer att få leva med ett krossat (klännings)hjärta. Ibland räcker det inte med kärlek. Ett förhållande på avstånd är inte vad jag söker. Snälla klänningen, flytta hit. Nu!