One down... 10 000 to go...

Ok, här kommer en bild på en av de förmodade favoritbrudklänningarna, som ratats i samma sekund som den provades. Nej, den är INTE såhär fin i verkligheten. Nej, den har inte en sån här färg eller lyster. Ja, den ser mycket tråkigare ut och känns mer konfirmation än bröllop. Fast jag ville gärna gilla den, men gjorde det bara inte. Vilka som står på tur? Nejdu, dumsnut, det är en hemlighet såklart!

Mamamania!

Överallt diskuteras det: Stylish mamas hit och hot mamas dit! Kan säkert uppfattas som uttjatat och nött, men för oss som själva har småbarn är det riktigt inspirerande. Dels att se att sunkighet + mammaskap inte alltid behöver vara en given match, men också att se hur dessa fräschingar till kvinnor även tillåter sig själva att se helt "normala" ut med jämna mellanrum. En bra blandning som vi gillar! Barn förgyller givet; ger det mer färger, känslor, utmaningar och glädje. Allt som tidigare fanns, men i lite större skala. Däremot behöver barn inte betyda att man som förälder ska ge upp allt man tidigare gladdes åt och gillade. Det är min fasta övertygelse. Det är inte så att det finns en begränsad mängd av glädjeämnen och intressen, utan det är bara att forma sin egen verklighet av alla de delar man gillar bäst Svårare än så är det inte. Uppoffringar, javisst. Men väldigt mycket är möjligt, om man bara vill och tror! Garnerar inlägget med en av de absoluta favoritmammorna för tillfället, Kate Hudson med skönlockiga lille Ryder!

Haha... mera Karolina!

Försök motstå denna blogg från Lassbo om ni kan:

"Att sen de fulaste väskor som någonsin har tillverkats kommer från Louis Vuitton är en annan sak, men det är min smak. Folk verkar ju uppenbarligen vilja betala dyrt för de otäckt klumpiga och bisarrt fula väskorna eftersom företaget faktiskt går runt. Jag är förvånad. För att knyta an till det gamla talesättet ”kasta pärlor åt svin” så är att köpa en väska från Louis Vuitton ungefär samma sak som att fråga svinen i ladugård om de vill betala för att kasta sina pärlor i sjön, och det går med på det. Helt otroligt."

Ljuvlig kontrast till de flesta andra poppis-bloggar! MERA, tack! :-)

Grymma Carro!

Wiihh, häng med i svängarna. Ungefär jäkligt mycket senare än alla andra inser jag Karolina Lassbos storhet. Vet inte om det bästa är hennes bloggmix av olika saker, att hon inte fastar i trend/mode/pryltråkfacket eller att hon INTE försöker ge en bild av sig själv som perfekt skal utan besvikelser eller djupare tankar. Jag gillar henne. Jättemycket. Gör du?

http://karolinalassbo.blogspot.com/

Jävla hosta!

Nu hatar jag den! Kan inte sova, inte tänka, inte prata. Vad heter den där grymma hostmedicinen nu igen? Den där som man visserligen får magvärk från helvetet av, men hellre det än hostan! BLÄ!

Nyårsmål 2007:

• Mer hemlagad mat, mindre halvfabrikat (Det är ju både kul och gott med hemlagat!)
• Mer träning (Mer än noll, liksom...)
• Mindre onödig shopping, mer planerad sådan
• Fler varma skumbad med ett glas champagne vid sidan
• Fler raska promenader med skön musik i IPoden
• Bättre tidsplanering på alltifrån middagsbjudningar till jobbgrejor
• Mer brun-utan-sol ;-) (Trots att det är asjobbigt att fixa med...)
• Inte-så-mycket-bröllopspanik
• Fortsatt mycket umgänge med familj och goda vänner på helgerna
• En skoj trettioårsfest

Typ så.

Sötis!

När febern är hög och hostan intensiv är jag extra glad att vi lever på 2000-talet. Inget piggar upp såsom lite nätspaning.

Dagens fråga:

Kommer jag att bli frisk till nyårsafton? Kan inte minnas när jag sist hade sådan här hosta, och jag ser att de efgterlängtade Singstar-aktiviteterna är i stor fara. Till min besvikelse, och övriga festdeltagares stora glädje..?

Träningsmotivation comin´ up!

Efter sonens födelse gick jag ner i vikt. Ungefär fem kilo lättare än innan graviditeten. Det är inte bara positivt. Dels sitter alla jeans väldigt osnyggt, men eftersom jag alltid klagat på min "knubbighet" tidigare så är det väl ett lyxproblem. Att jag däremot använder det som ursäkt för att inte gå til gymmet är en klar nackdel. Med extrakilon på rumpa, lår, mage och under haka är det faktiskt enklare att ta vägen förbi SATS på väg till eller från jobbet. Nu hittar jag hela tiden ursäker för att slippa. Och det kommer ju garanterat att leda till ännu mer filmjölk i biceps samt att kilona säkert kommer smygande igen. Om jag inte drabbas av ett blixnedslag lastat med bättre karaktär inom kort, ser jag bara två utvägar. 1) Ett antal dyra timmar med en PT som är tillräckligt skräckinjagande för att jag inte ska undvika våra möten. Eller... 2) Det bästa av allt. En timme framför Victoria´s Secrets årliga visning på Trean ikväll. Bättre morot finns inte! Herregud vilken perfektion! Och är du redan grymt fit, så är det väl aldrig fel med lite ögongodis ;-) They got the looks!

It was a bömb!

Det måste ha slagit ner en bomb här. I vår fina lägenhet. Den syns liksom inte ens under alla miljoner leksker och klädesplagg som sonen fick i julklapp av släktingarna. Vår enorma soffa med plats för minst tolv vuxna, har nu bara plats för mig och min laptop. Om ens det. Filtar, skridskor, en brandbilskudde, en badboll, ett reklamblad om Briotåg, hundra tröjor och små olika byxor, Adidasdräkter och e hel jäkla massa annat skymmer min sikt och konkurrerar med mig om utrymmet. Jag måste städa. Jag gillar städat! Jag gillar leksaker också, för de gör sonen glad. Men jag blir gladast när han är glad inne på sitt rum. Inte på varenda kvadratmeter av vår bostad som INTE är hans rum. Han kanske ska få vardagsrummet trots allt? Och hallen... Och badrummet... Och köket... Och klädkammaren... Och...

Livet från den ljusa sidan...

Det finns en myra som heter Thomas. Myran kryper in och bygger bo i folks kläder och i armhålorna. Ibland i knävecken. Mest hos min ettochetthalvtårige son. Eller faktiskt bara hos honom. Näst efter traktorer är myran Thomas det bästa han vet just nu. Och myran är egentligen inte alls något myra, utan bara mina två fingertoppar som killas och busar. Vilket min son skrattar hejdlöst åt. Tänk så lite det behövs ibland.

Tjena blixten!

Ah, just det... EVS skriver såhär i sin blogg också: "Ps. Förresten så hade jag en intressant diskussion i veckan om att det känns så 2006 (= så passé) att säga att man jobbar mycket. Varför? Alla säger att de jobbar mycket. Alla! Hela tiden. Och det är för tjatigt. "Det är mycket nu". "Sena kvällar, du vet hur det är...". "Jobbar 24/7". Töntigt. Uttjatat. Nej, suck - vem orkar lyssna? Det är betydligt coolare att gå mot strömmen och säga att man "har det rätt lugnt". Alltså, "tänkte gå hem vid tre idag, faktiskt"-lugnt. Det är coolt. "

Nämen se goddag! Det var på tiden! Mirakel kan fortfarande ske!! Suck och adjö.

Starstruck!

Åsså var det dags igen! EVS (ja, Ebba Von Sydow ni vet...) har gjort det igen. Varför varför bytte hon kläder ungefär 350 gånger i Bingolottos uppesittarkväll? (Och nej, det är inte tillåtet att fråga mig varför jag kollade på Bingolotto! So what? Har aldrig DU kollat? Va? Vavava??! ;-)) Ok, jag tittade inte ens på ett relaxat och skönt sätt. Jag följde frenetiskt varje lottdragning. Ropade högt över någon fegis som inte vågade satsa 10 000 för att vinna 250 000. Hade en lång och högljudd debatt med pappa om varför inte fler vinner. Skrek åt programledarens gardin till outfit. Men nåväl, blogginlägget gällde ju EVS. Som till skillnad från programledaren alltså bytte kläder en miljon gånger. Och som surade sig igenom rimstugan som hon valt att sitta med i. Och som dessutom försökte lura i alla godtrogna Bingolottotittare att någon faktiskt mailat in och önskat ett rim för en prenumeration av Vecko-Revyn att ge bort i julklapp. Hallå?? Jaha, bara sådär. Näemen vilken slump. Sugig "tv-kupp" utan finess. Bara tristess. Att Ebbas tv-kollega svettades så mycket att det såg ut som att hon duschat var riktigt gulligt i jämförelse. Ebba-overload comin´my way!

Nödvändigheter

Att shoppa nödvändiga saker och plagg ter sig aldrig lika kul som att köpa det som egentligen inte behövs. Särskilt gäller det när inköpen ska göras till mig själv. När det handlar om sonens behov är det en annan femma. Dagens söndagspromenad hade som syfte att bocka av nya vinterskor, sockar och underställ till vår artonmånaders. Skorna; givetvis i bästa utförande och med alla tänkbara skydd mot det som nu kan tänkas drabba ett dagisbarn som är ute mycket (läs; väta och kyla och möjligtvis halka). 749:-... ja, men det var ju inte så farligt. (Själv tvekar jag på allt över 500 när det gäller mig själv. Typ...) Underställ. I ull. Jamen det är klart. Va, 450 kr? Ok, vi vill ju inte att han ska frysa. Supertermosockar som klarar 30 minus. Givetvis. Priset? Äh, 200 spänn är ju inte så farligt. Tänk när midvinterkylan slår till och han annars blir kall om de små tåssingarna... Och ok, jag behöver ju faktiskt lite nya underkläder själv också. 3 för 110 på Lindex. Låter inte det lite dyrt?

Bye bye blöjan

När föräldrarna lämnade vår lägenhet igår, greppade de sin ryggsäck som stod på dörrmattan och vinkade hejdå, för att sätta sig på bussen upp till norrland. Två timmar senare piper följande sms in i min mobil: "Hej gumman. Saknar ni en använda blöja? Den ligger nerpackad bland våra mackor och bullar i ryggsäcken. Hälsa xxxx (sonen) tack!" Jaha, han har visst lärt sig att packa. Och att packa inplastade poop-blöjor. Bäst att gå och hänga upp handväskan i vuxenhöjd!

Drömklänningen på distans

Brudklänningen i mina drömmar var inte den jag först trodde. Fin på bild, men inte i verkligheten. Likt många av de stora supermodellerna alltså :-) Provade ett par, tre klänningar i helgen. Mamma var här som stöd. Och ögonvittne gentemot sambon, som försökte hålla fast vid den vita smala blåsan han bara sett på bild. Det blev inte den. "Korv" är i-n-t-e vad jag vill efterlikna den dagen jag går från flickvän till fru. (Fru?! Det låter sjukt gammalt. Det gör hustru också. Äkta hälft suger. Flickvän låter fan bättre.) Ungefär 48 surftimmar senare var jag nära att ge upp - när mina drömmars klänningsdesigner dök upp... från Belgien. Fråga mig inte hur jag hittade sajten. Eller hur jag ska hitta någon som säljer dessa fantastiska skapelser i Sverige. För nej, det är inte något av de 150 vanliga märken man sett. Och ja, jag må bli gift. Men nu fruktar jag att jag kommer att få leva med ett krossat (klännings)hjärta. Ibland räcker det inte med kärlek. Ett förhållande på avstånd är inte vad jag söker. Snälla klänningen, flytta hit. Nu!

Nätshopping är ljuvligt!

När det fungerar d v s. Min favoritaffär Top Shop verkar dock vägra att skicka sina härliga plagg till gamla Svedala, så kvällens order finns bara i tanken. Och här. Suck.

Pappa bi, pappa bi, pappa bi...

Ett mantra ur familjenatten. Och nej, pappa är inte bi. Det var sonen som fick sova i vuxensängen och trodde att vasen i fönstret, som skuggades från månskenet mot vår vita sovrumsvägg, var en bil. Ok, den är bred och har två gjutna öglor i toppen. I skuggan kunde det med viss fantasti säkert likna en bil... i en artonmånaders små ögon. De små ögonen var sedan öppna i tre timmar mitt i natten, för att beskåda "bilen" på väggen. Och berätta det för sina föräldrar. Utan att hämta andan emellan. Pappa bi, pappa bi, pappa bi, pappa bi... Mamma trött, mamma riktigt riktigt trött.

Är det jag som säger så eller är det du som tolkar det så?

Ja, det är morgonens fråga. Inte för mig personligen, utan för den välklädde jobbkillen som diskuterade (DISKUTERADE) förhållandet med flickvännen via mobil på en fullsatt buss nummer fyra imorse. Han var högröd och högljudd. Det var förmodligen damen i andra änden också. Bussens övriga hundra passagerare var däremot ganska knäpptysta. (Läs: Nyfikna.) På sätet mitt emot mig satt en kvinna och gjorde en fullständig sminkning i den trånga och skumpande bussen. Har kollektivtrafiken blivit det nya hemmet? Jag är förundrad...

The wedding-singer(s)

Jovars, bröllopsplaneringen går framåt. De två fantastiska solisterna (tillika våra nära vänner)har tack och lov tackat ja, och nu återstår endast att sätta den sista av de två solosångerna. Det är inte helt lätt. Förrän det blir lätt. När vi hittade den första låten så letade vi planlöst bland Lundell, Kent, Ted Gärdestad och flera mer eller mindre sönderspelade bröllopsmusiksalternativ. Ett besök i ett bröllopsforum gjorde mig uppmärksam på en lite ovanligare låt (dock på uppgång) som jag varken läst texten eller hört melodin till, någon gång tidigare. Att spela upp låten på datorn var en mindre känslochock, tårarna rann och varenda ord i texten betydde något när de sjöngs så mjukt av sångerskan. Då var det inte fråga om OM längre. OM låten passar, eller OM den är bra nog... Den här låten är "vår", trots att vi ännu inte har några egna minnen till den. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv:

"Jag minns allt, det finns inget rum som är tomt
ser hur det goda berövar oss på allt ont
och jag tar vara på varenda minut
så låt mig vandra här på vår väg utan slut

Det är alltid samma känsla, även att vi förändras
vi lyser starkt och klart , fast tiden borde satt sina spår
och om vi någon gång gråter, så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig"

Bloggmetodik

Läste någonstans att de mest lästa bloggarna är de som håller sig till ett ämne och fokuserar detaljerat på det. Vilken tur att målet med min blogg inte är så hög läsarstatistik som möjligt ;-)

Vuxen, vuxen

Jag måste snart ropa "bingo" på vuxenplanen! Konstaterade idag att:

- Fredagsledig från jobbet. Är med sonen på stan. Längtar, seriöst, efter att åka hem och städa.

- Blir sjukt irriterad på två damer som har mage att husera på Åhlénsrestaurangens FAMILJEAVDELNING. Tro mig, dit går man inte frivilligt. Dit går man för att det finns förståelse för kladdiga ettåringar, flera microvågsungnar, plats för barnvagnar, och massor av barnstolar som dessutom är fastkedjade vid respektive bord så ingen ska komma och flytta om och hålla på. Och så sätter sig de där förnäma damerna och tar upp plats för behövande barnvagnsfamiljer. De åt sina flådiga lunchbrickor (eller, nja.. det var ju trots allt Åhléns...) och sippade vin. På bästa lunchrusningstid. AAAhhhrrrhhh!!

- NK´s julskyltning i fönstren är värd att spendera en halvtimme framför. Bara för att sonen pekar och ser glad ut. I´m in heaven.

- Hade plockat på mig en fantastisk lång och tjock (men ändå smal) mörkgrå kofta från Zara. Dessutom hittat en underbar silkesblus med vitt, grått och rosa mönster att ha under. Och så en grå klänning med perfekt skärning och puffärm. Kunde ha blivit bästa shoppingen på evigheter! Men så mindes jag att det fantiskt snart är jul. Julklappar ska handlas. Julpynt införskaffas. Jag. Hängde. Tillbaka. Rubbet.

- Idolfinalen är inringad i kvällens tv-tablå. Till den dricks det cola. Vaddå? Vi ska ju ha fest imorgon, och man kan faktiskt inte dricka alkohol två kvällar på raken!

Ja, som sagt... Det sägs att man inte är äldre än man gör sig. Men då är man ju inte yngre än man gör sig heller. Just nu känner jag mig verkligen på fel sida 50 :-)