Intellektuell bullshit!

Satt på tåget på väg hem till Stockholm efter en lång och intensiv jobbdag på annan ort. I vanliga fall är tågresorna ett rent nöje. Lite summerande jobb, en skön låt i IPoden eller kanske något bra magasin att bläddra i. Med denna känsla satte jag mig till rätta i vagnen. I en kvart gick det bra. Sedan började mina tre härliga (observera världens största ironi just precis här) tåg-grannar sina analyser. De två tjejerna raljerade först över alla tjejer som gillar shopping och liknande ytliga nöjen, och redan där kände jag (efter den inledande nyfikeheten) att detta kunde bli början till slutet på min tågentusiasm. Brudarna såg ut som att de kom direkt från ja... landet där vi inte gillar shopping, inte sminkar oss, sällan duschar och absolut inte behöver vara som någon annan överhuvutaget. Deras något mer sympatiske manliga vän skämdes inte heller för sina smutsiga kläder eller högljudda elaka åsikter...

I fyra timmar tvingades jag lyssna till the superior skitsnack from hell. De dömde ut sina två pojkvänner, idiotförklarade deras (brist på) förmåga att kommunicera, diskutera, interagera och ge intellektuell stimulans! Båda två förklarade för varandra att glöden fanns, attraktionen och sexlivet funkade fint men att bristen på intellektuell stimuans gjorde de tvååriga relationerna tveksamma. Tjej nummer 1 kunde inte föra en diskussion med sin kille för att det tydligen alltid blev en svenskalektion. Och så kunde han inget heller. I alla fall inget som var värt att diskutera. Tjej nummer 2 brottades med problemet att hon var kär i en kille som inte kunde möta hennes krav och önskemål på djup samhörighet och vilja att mötas kring analyser av matematiska termer och sammahang. Intellektuell stimulans, intellektuell stimulans, intellektuell stimulans... Högsta volymen i lurarna kunde inte stänga ute det monotona oljudet.

Hörrni tjejer, om ni googlar "intellektuell stimulans" och hittar min blogg; Ja, jag tjuvlyssnade! Förlåt. Men låt era killar veta hur ni känner och hitta andra som kan agera på er (ouppnåeliga)nivå. Antingen funkar relationerna som de är, eller så gör ni slut och går vidare. Men nästa gång ett beslut ska fattas, sitt inte och klanka ner på era nära i en SJ-larv i fyra timmar! Det känns inte stimulerande över huvud taget!