Det är korvstroganoff!

Vet inte hur det kom sig, men en projektledarkollega och jag har mer gemensamt än vi först kunde ana, och nu visar det sig att vi båda har en och endast en maträtt som verkligen inte går att pressa ner, oavsett belöning. Hatmaten heter korvstroganoff. Har aldrig fattat poängen med att strimla ner den annars rätt ok korven i en massa skum tomatsås med lök, och så förstöra riset med den. Hur som helst så satt vi på ett plan till Umeå när vi kunde konstatera att det är ganska mycket här i livet som är just korvstroganoff. Inställda flygplansavgångar, definitivt. Att inte komma ihåg riskförsprängningmedflytandevätskor-reglerna och behöva lämna favvokrämerna i säkerhetskontrollen är det också. Sura medpassagerare är korvstroganoff. Och ja, korvstroganoff är helt klart korvstroganoff.

Champions league-final, jihoo!

Jag laddar med chips och starköl i soffan. (Är gräsänka denna vecka, så det blir jag och... jag, på läktaren...). Tar på mig favvolagets matchtröja, går igenom statistik och lyssnar på försnacket. Sjukt spännande. Livsavgörande. Jag står inte ut. Några få minuter till avspark, och tv´n nästan blixtrar av spänningen...

INTE! Ok, i en annan tid och under andra förutsättningar hade finalen VISST känts lockande. Men nu är det faktiskt så att den äger rum kl 21. På en onsdag. I maj. Och jag är ledsen, men inget går just nu upp mot en timme med Grey, Shepard, Izzie och de andra på sjukhuset. Ingen fotbollsmatch i världen möter konkurrensen från rättvist håll. Doktorn, I need a cure!

Jag ska ha otroligt sex twentyfour-seven...

... det står det i alla fall i alla spam-mail jag får på jobbet! Viagra! Viagra-kopior! Regelrätta droger! Visserligen kan det vara skönt att biland får rensa bort 25% av väntande mailskörd som skräppost, men varför får man de där junkisarna? Har aldrig surfat på "konstiga" sajter, eller deltagit med mailadressen i tävlingar hit och dit. Hur hittar de mig? Jag hajjar inte :-)

Jajamen, några anledningar till varför bloggen faktiskt passar att heta som den gör:

Mammamåsten:

- Acceptera stress, och inte låta den påverka livsglädjen. För mig innebär det ofta lunch vid skrivbordet på jobbet, fem möten på en dag, snabbrusch runt hörnet-uppför gatan-förbi Stockholms bästa fik (Vurma)-hinna fram till buss 40 just när den är på väg att lämna hållplatsen, för att hinna till dagis innan de stänger. När sonen väl är hämtad är det lugnt. Jag gör det jag hinner och det som passar sambons schema. Ibland träning, ibland frysmat, ibland långpromenader, ibland after work...

- Lekparkslek. NEJ, det är inte superkul. Men jag älskar det för att sonen gör det. I valet mellan mammamåste eller vardagslyx blir det fdock det förstnämnda.

- Stå ut med argsinta blickar i närbutiken i Vasastan. Innan jag fick barn (eller rättare sagt, innan mitt barn blev nästan-två-år) trodde jag nog i mångt och mycket att föräldrarna alltid ansvarar för barnens uppträdande, och att de flesta situationer går att ta makt över med en rak och tydlig uppfostran. I was wrong. Jag och sambon försöker förklara, ha tålamod, använda hård men rättvis ton, markera, vänta ut... Ibland har man som mamma eller pappa ÄNDÅ inget att säga till om. Tvååringen rules! Inget kan inkräkta på styret över hans herravälde, och han bryr sig inte om 20 köande och utarbetade innerstadsbor följer hans utbrott i kassakön med enbart skräck i blicken. Det gör mamma. Litegrann.

Vardagslyx:

- Att faktiskt välja att inte kolla prislappar på middagsmatsinköpen, särskilt till helgen. Jag äter gärna pannkakor och blodpudding i veckorna, om det är vad jag och familjen är sugna på, men har heller inget emot att laga tonfisk med risotto, parmesansparris och vit chokladmousse en helt vanlig onsdag. Och till det ett glas Chablis. Visst vet jag att alla har olika förutsättningar och jag är uppväxt i en familj som tvingades vända på varenda krona i slutet av månaden. Kanske just därför är jag hellre en "unna" än "spara maximalt" just nu.

- Magasin. Jag vet. Det är dåligt för ekonomin. Dåligt för regnskogen. Och inte vidare värst djuplodande eller perfekt moraliskt. Men magasin är vardagslyx. Oavsett om det handlar om mode, inredning, livsstil, foto, träning, barn och familj, resor eller något helt annat... så är det inpiration, information och motivation.

- Shopping. Ja, av samma anledningar som ovan så är det inte helt ok att ange "shopping" som intresse när man slipar på sitt CV ;-) Men face it. Att ha barn och familj ger ännu fler shoppingmöjligheter. Mindre budget förvisso, men mer att handla. För att vara optimistisk.

Han vann igen!

VTF! Ni (två personer...) som följt den här bloggen sedan starten för ettochetthalvt år sedan, minns kanske (nähä, inte det??! ;-)) att sambon drog till med en jättevinst på chokladhjulet på Grönan för ett år sedan. Två kilo kexchoklad i jätteförpackning. Igår var det dag igen. På första och enda försöket. Vad är problemet? Why? Varför spelar han på det hjulet? Varför vinner han? Och varför minskar det där jäkla kexchokladförrådet i kylgen snabbt som attan, fastän sambon aldrig äter dem? (Och var kommer smulorna i mitt tangentbord ifrån nudå?)

EVS vs. CBJ

Ja, jag undrar om de gillar varandra. Om de överhuvudtaget känner varandra. Och hur mycket prestige det finns dem emellan. Rubriken syftar på Ebba Von Sydow (flitigt omnämnd här i bloggen, från att vara en glättig inspiration till ett avskräckande exempel) och Cecilia B. Jonson, som nyligen tagit över som redaktör på Expressen Fredag. De är ju som natt och dag. Ebba listar "måsten", märken och följer alla internationella trender. Cecilia pushar för egen stil, gör egna ihopplock och struntar i om prislappen på rekommenderat plagg överstiger någon form av godkänd summa. Jag älskar Cecilia. Ebba skrämer mig. En av de två pratar dessutom om sig själv i tredje person... Gissa vilken! Huvvaligen. Bifogar två citat från tjejerna i fråga, på ämnet hårklippningar. Ljusår ifrån varandra, om man läser mellan raderna. Vilken hade du kunnat uttala?

EVS: Usch, jag är en mes med mitt hår - jag vet. Men det blev verkligen ganska kort... I min värld. Jaja, en sak är säker: det växer ju alltid ut. Skärpning Ebba! Och jag blir alltid nöjd hos Michael. Det är verkligen skillnad på en lyxklippning och en vanlig. Han klipper fantastiskt bra, och med en speciell torrklippingsteknik, vilket gör att det faller supersnyggt, håller i månader, aldrig ser stifft "nyklippt" ut, bara flowy och softat.

CBJ: Jag klippte mig hos världens bästa Helén på salongen Deevi i Stockholm i går. Jag hade tänkt lite innan på att klippa lugg, men egentligen inte övervägt det på allvar. Ändå gjorde jag det. Har inte riktigt bestämt än huruvida jag trivs eller inte. Och egentligen spelar det inte så stor roll. Det var mest förändringen jag var ute efter, håret växer ju alltid ut.

Låt mig säga såhär: Det enda jag inte gillar med CBJ är de glasklacksskor som hon envisas med att visa upp på en hel del bilder. Det enda jag gillar med EVS är att hon är så glammigt osvensk, något hon skulle kunna göra något mycket bättre av. Sympati vs självupptagenhet. Du vet vad jag väljer! Dessutom har den ena av dem självdistans nog att hylla Enrique Iglesias sommarhit "Do you know" aka; pingissången. Helt underbar. Sommarpartysugna svenskar tackar och bockar. I alla fall alla vi som inte behöver släpa runt på tegelstenstunga designerväskor på dansgolvet.

Jag har kommit på...

... varför jag tycker att det är så kul att städa! Något som jag länge hävdat, men som mina vänner och bekanta skeptiskt ryggar tillbaka och rynkar på näsan inför. Här är mina anledningar till städ-gillandet:

- Jag städar nog mer sällan än genomsnittet. Minst sagt.
- När jag väl städar är det en sådan tillfredsställelse, eftersom det varit så hiiimla stökigt innan!
- Jag städar oftats när det absolut inte finns något annat att göra, eller jag av någon anledning prioriterat bort roligare alternativ för att hålla mig hemma
- När jag städar kan det därför ofta ske på en fredagkväll, med bra musik i högtalarna och ett glas vin i handen, och en liten tvåårig son som glatt hjälper till

Nu är det slutbloggat, jag ska gå och städa!

Mästar-Martina!

Jag är kär. Förälskad. Det pirrar i magen och jag blir glad av tanken. Föremålet för min beundran är ljuvliga Martina Haag. Jag älskar hennes böcker, hennes framträdanden i tv, gillar hennes familj (som jag typ såg en gång på Vanadisbadet) och vill liksom vara som henne. Ibland när jag läser hennes böcker (med hysteriska skrattanfall och strilande tårar som sällskap) så tror jag nästan typ att jag ÄR som Martina. Inte lika reflekterande kanske, och absolut inte lika skojig... men ändå. Dagishets, ovuxenhet, känslan av att "alla andra kan ju det här med familjeliv och vardag" och gärna livet-är-inte-så-allvarligt-attityden... I väntan på höstens filmatisering av "Underbar och älskad av alla..." kan man ju alltid roa sig med att läsa t ex Martinakoden. Sju gånger till!

Jag tror att jag har fått en idol på gamla dar!

1 maj

Ingen demonstration, men väl en härlig frukost på Vurma och shoppingrunda med sambo-kompis-pappatillsonen-tillika ex-eller vad vi nu är... Härlig dag. Vårjacka till lillkillen, två skjortklänningar till mig (kommer jag någonsin använda..?), snygg Paul & Friendsskjorta till karln åsså världens skönaste Acne-kjol innan det var dags för hemgång. Frågan är bara om jag överhuvudtaget kommer att förlika mig med paperbagwaist-trenden... Ok, det ska vara för den här kjolen isf :-)

Ljusblå övertygelse bland ljusrosa moln...

Åsikter är av godo. Starka åsikter är respektingivande. Ännu mer respektingivande är människor som vågar, vill och kan omvärdera sina benhårda övertygelser om de stöter på något som verkar mer logiskt eller värt att prova.

Ovanstående resonemang har dock sina svagheter. Vi omgärdas just nu av en ständigt ökande medial debatt kring små barn och dess kläder. Vilka märken gäller, hur mycket får plaggen kosta och hur ska de se ut. Jag resonerar som så att är det ett schysst plagg som jag gillar, som sonen verkar gilla, som är snyggt, som inte är obekvämt och/eller har några skumma budskap eller symboliker så är det fine. Om klädesprodukten i fråga sedan kostar 5o spänn eller 750 spänn är av mindre vikt, så längre inköpet är anpassat till familjens ekonomi.

Men så har vi färg-issuet. Det är helt sjukt vad less jag är på det. Alla som har barn vet att det är lite väl likformigt i (nästan) alla barnklädesbutiker. Puttinuttigt åt tjejhållet, bilar och dinosaurier åt killhållet. Tråkigt som fan, men det finns alternativa butiker. Förresten kan man handla åt killar på tjejavdelningen och vice versa. Men ok, jag håller med om att det är lite trist att det måste vara applikationer på så mycket. Varför inte hålla kläderna ganska basic med schyssta mönster eller annat som gör tygstycket intressant? För båda könen! Det är dock många som hävdar att det bestämt ska göras killplagg i rosa spets och tjejplagg i... jag vet inte vad. Barn ska "inte vara killar eller tjejer, utan barn". Jamen va fan, det är ju trots allt en kille eller tjej. Och NEJ, könsrollerna segmenteras inte på grund av ett ynka klädesplagg, det är snarare frenesin i att försöka dra motsatsen till ytterligheter som förstärker rådande normer. När barnen kan börja välja själva (tre år, fyra år, fem år?) så låt dem botanisera mellan fotbollsshorts i lila spets eller klänningar i camogrönt hårdmaterial, men fram till dess är det bara föräldrarnas egna övertygelser som råder. Och ja, jag drar mig så långt att säga att ingen VILL se sin lilla nyfödda pojke i en ljusrosa spetsbody fast han kanske helst av allt önskar det själv. Lika lite som jag vill se min karl i paljettprydd balettkjol när han kilar iväg och hämtar sonen på dagis. Om det gör min insnöad, ickeliberal och bakåtsträvande - so be it. Varför måste allt gå till ytterligheter så fort det blir debatt, det gör ju folk (ok, mig) bara trotsig och agumentativ. Det är samma sak med feminismen, men det är en helt annan fråga.

Valfrihet, rättvisa och individualism - det får bli ledorden för dagen.

Skitsnygg och jättefula

Oh my! Vad synd att de mycket märkliga sillisarna tar allt fokus från den här galet snygga klänningen. Hälp!

Dagens learnings

- Om man närvarar vid en kundaktivitet och går ut på en torsdagkväll, kliver upp 06.15 på fredagen och jobbar hårt en dag... då blir man trött.

- Att vinka av sonen + hans pappa när de åker på grabbhelg i norrland är mycket tråkigt (!!) och litelite skönt (en egohelg känns så spännande på något sätt ;-)).

- Städa är kul! (Ja, det kan säkerligen bero på att jag inte gör det alldeles för ofta. Alls.)

- Choklad är gott!

- Min vän L***** som gårdagskvällen tillbringades med - är en underbar och härlig människa!

- Min son är det bästa som någonsin hänt och det är så fantastiskt att se honom växa, lära sig en massa saker och utvecklas till en helt egen liten person.

- Att göra ett långt blogginlägg känns sådär kul när ett varmt bad med skum från Lush väntar, doftljusen är tända vid badkarskaklet, champagnen står på kylning och Laleh + Mauro Scoccos ljuva stämmor tonar ut ur högtalaren i badrumstaket.

Konserttorka!

Är inte särskilt flitig konsertbesökare, mest kanske för att jag inte kan bestämma mig för hur min egen musiksmak ser ut. Tänkte dock att Nelly Furtado kunde var värd att se, nästa gång hon hade vägarna förbi Sverige. Vilket visade sig vara för bara några veckor sedan. Vaket, Limpis!

Robbie Williams var ju bra, men inget jag längtar efter en repris på. Gyllene Tiders återtåget kanske inte hör till favoriterna. Carolas spelning på Cirkus för fyra år sedan var ju inte riktigt vad jag drömmer om att få upprepa, och Salem al Fakirs dito på samma ställe på ett businessevent förra månaden var visserligen helt grymt, men gjort är gjort...

I sommar blir det nog Moneybrother och Säkert! som får mina biljettpengar. Laleh skulle jag gärna se både en och två gånger till. Gwen kommer hit i oktober, det blir ett kryss i kalendern. Det räcker för nu!

Glad påsk?

Jadå, riktigt glad. Påskhelgen bestod bland annat av:

- Alldeles för LITE påskgodis. Faktiskt. Var inte riktigt sugen på äggets innehåll. Fast jag hittade en smarrig påskhare av choklad som fick sätta både öron och svans till...

- En casinokväll som slutade plus. plus, plus i gamla hemstaden. Och en efterföljande utekväll som inte går till historien som en av de mest livade. Har aldrig förut fått jackbricka nummer 1 på ett uteställe. Borde anat oråd.

- Femhundra lyssningar på Nelly Furtado´s Loose-skiva. Bara bra musik kan göra låååånga bilresan till norrland efterlängtad!

- Fem miljoner tittningar på Disney´s Bilar. Säger bara en sak: Sonen är besatt!

- Åsså avslutande annandagpåskbad på Sydpoolen. BRRR! Jag fattar varför blötdjuret sonen plötsligt blev en badkruka. It´s freezing! När det inte ens är varmt i luften finns inget hopp. Tur att vi hittade en låst terapibadbasäng som vi smög oss in till. Och där stannade vi längre.

- En uppskattad titt på The Holiday med nästan animerade Jude Law. Han ser inte riktigt verklig ut, men filmen var bra! Fast snäppet bättre var Trust the man med bland andra Eva Mendez, Maggie Gyllenhaal och fantastiska Julianne Moore. Se den! Nu! (Ok, kanske särskilt om du lever i ett förhållande, har barn och lite halvtaskig humor ;-))

- Noll bloggningar. Til now.

Inte 28!

Jaha, så fick jag en pik från en av mina nära vänner, som glatt skrattande påminde mig om att blogg-intro-texten här ovanför är fel. Nejdå, jag är inte 28. Längre. Jag är 29-ochetthalvt. Inte 30. Ännu. Men det får stå kvar ändå. Bara för att.

Jag gillar flygvärdinnor!

Är riktigt sjuk och hade knappt ork att lägga laptopen i mitt knä i soffan. Glad att jag till slut kämpade dit den. Hittade en härlig blogg som jag antar att många redan favoriserat. En flygvärdinnas betraktelser. Vad sägs om följande:

Det står en skitsnygg karl i min trädgård!

Blåa hantverksbyxor, kortklippt, muskulös...
Jag står här i fönstret och kollar helt fascinerad. Hans fru måste vara lycklig som har en sån snygg man.
Jag tror jag ska gå ut och snacka lite med honom. Kanske bjuda in på en kopp kaffe...

Synd jag ska jobba idag, annars hade jag lätt försökt ragga upp honom.


Fast jag är ju redan gift.
Med honom.

Gulligt va?

http://blogg.expressen.se/cabincrew/entry.jsp?messid=197193

Mammamåsten och vardagslyx..??

Vad f-n heter min blogg det för? Mitt liv är inte så mycket mammamåsten eller vardagslyx för tillfället... Döpa om eller ignorera? Jag får se.

Skumtomte till påsk?

En av mina vänner, tillika en av cheferna på mitt jobb, är en skön typ. Bortom vad som går att beskriva faktiskt. Han hjärta av guld ramas in av ett temperament lika hett som Saharas sol, ett kontrollbehov som liknar... (kommer inte på någon bra metafor, skäms fortfarande för Sahara här ovanför...) och en snabb humor av sällan skådat slag. Färggrann är minst sagt en målande beskrivning av honom. Oneliners är hans kännetecken. Igår levererades följande:

- Ni kan se mig som en skumtomte. Mjuk och söt, som man bara vill ha mer av...

Ganska härligt när det kommer från the big boss :-)

Lovely lördag!

På agendan idag:

- Familjehäng med son och pappa. Vasaparken, tågtur eller Tekniska återstår att se
- Shopping. Live! Inte nätversionen, trots att jag haussat den. Sneakers från Puma, ett par jeans, minst två par ballerinor och några inspanade accessoarer står på önskelistan...
- Promenad. Lång. Rask. De två exktrakilona är inte bekväma! (Och JA, jag vet att det är löjligt att tjata om vikt. Men come on... gillar du att inte kunna knäppa jeansen? ;))
- Presentinköp till...
- Inflyttningsfesten som väntar ikväll. Hemmaparty eller utgång återstår att se. Skoj ska det bli!

Nu har det hänt...

Jag brukar verkligen inte (inte!) blogga på arbetstid, men nu kunde jag inte hålla mig. På alla störra mediesajter basuneras nyheten om Ebba Von Sydows feta spark från Vecko-Revyn ut. Jag är glad. Inte att förväxla med skadeglad! Men glad. Medarbetare på tidningen har strömavhoppat, unga skoltjejer fått illusionen av att netaporter är det enda valbara alternativet när det handlar om godkänd shopping (ett bälte går loss på tretusen, en klänning på sju...) och utseende har fått konkurrera ut innehåll alldeles för lång tid nu.

Nu hävdar också EvS att det var "ett svårt val" mellan att lämna tjänsten som chefred. och istället gå till deras rena webdel, men det är ju en lögn så ickevit att det lyser om det! Varför inte erkänna? Roligt är också att EvS idag bloggar om att Cicci Elwin är en av hennes förebilder (håller mycket väl med om förebildsdelen, Cicci är lysande!) delvis på grund av hennes ödmjukhet. Som sagt tidigare: Ebba HAR mycket att tillföra! Jag VILL gilla henne. Men om man imponeras av andras ödmjuka inställning borde man kanske försöka skffa en själv också? Även i intervjuer och nedskriven text.

Tackar som ödmjukast för ordet! ;-)