Jag är kär. Förälskad. Det pirrar i magen och jag blir glad av tanken. Föremålet för min beundran är ljuvliga Martina Haag. Jag älskar hennes böcker, hennes framträdanden i tv, gillar hennes familj (som jag typ såg en gång på Vanadisbadet) och vill liksom vara som henne. Ibland när jag läser hennes böcker (med hysteriska skrattanfall och strilande tårar som sällskap) så tror jag nästan typ att jag ÄR som Martina. Inte lika reflekterande kanske, och absolut inte lika skojig... men ändå. Dagishets, ovuxenhet, känslan av att "alla andra kan ju det här med familjeliv och vardag" och gärna livet-är-inte-så-allvarligt-attityden... I väntan på höstens filmatisering av "Underbar och älskad av alla..." kan man ju alltid roa sig med att läsa t ex Martinakoden. Sju gånger till!
Jag tror att jag har fått en idol på gamla dar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar