Oh my..!!

Ja, vad händer härnäst... Såg att jag ställde mig den frågan i förra inlägget. För en månad sedan. Men det kunde lika gärna vara fem år. Bröllopet är inställt och livet är upp och ner. Kan och vill inte berätta mer här. Bloggen får fortsätta finnas men istället för bröllopsplaneringen och mode, går mina dagar nu åt till separation och musiklyssning. Ja, så är det. Kanske orkar jag skriva om det längre fram, kanske inte. Just nu fortsätter jag lyssna på Thåströms Fan, fan, fan och Marie Lindbergs Tryin´to recall samt Robyn & Kleerups With every heartbeat... och konstatera att man klarar mer än man tror. Mycket, mycket mer.

Lördagsjobb

Inte helt fel ändå. Alldeles lugnt på kontoret, får massor gjort. Saknar sambo och son, men eftersom de ändå åker med två andra pappor och barn till Sydpoolen (badhuset, vad trodde du? ;-)) och har förbjudit mammorna att hänga med, så känns det ändå ok. Började dagen med ett tandläkarbesök, vilket slutade i en lagad tand (skönt) och tusen spänn mindre i plånkan (inte lika skönt).

Imorse när sambon hämtade sonen för det obligatoriska kramkalaset i sängen på lördag morgon, hände något katastrofalt! Jag sade till min lilla ett-och-ett-halvt-åring att idag blir det inget dagis, för idag är det lördag. Den lilla varelsen vänder sig direkt mot mig, skiner upp med hela ansiktet och svarar: "Dodis". (=Godis.) Va?? Han ska inte veta sådant. Han är för liten! Och för inte-tillräckligt-upplärd för att veta att det finns något som heter lördagsgodis. Ok, han kanske har fått en lite minitablettask någon lördag, men ändå... Vad kommer härnäst?

Höjdpunkter kommande veckor:

Det är inte fel att påminna sig själv om kommande roligheter, med jämna mellanrum. Lätt att bara halka in i januarisvacka och klimatfunderingar annars... Vilka guldklimpar finns i din kalender denna första månad det nya året? Jag ser fram emot:

- Tjejweekend i Köpenhamn, för att snacka gamla minnen, prova brudklänningar och skåla i gott vin
- Idrottsgalans VIP-kväll med jobbet. Kan den bräcka vår årliga kundvårdstradition på Melodifestivalen? Det finns hopp!
- After rea-shopping. Cant stand den hysteriska och mediokra mellandagsrean. Dessutom shoppar jag mest i butiker som har "reapriser" året runt. Om H&M, TopShop och Zara sänker sina priser betydligt, så blir det typ gratis. Nej, nu är det dags för vårnyheter!
- Semesterplanering sommar 07.
- Regelbundna SATS-besök... Aaahhhaaa ;-)
- Varje vanlig vardag och helg med grabbarna här hemma. Sambo och son bräcker all shopping och alla galor i världen!

Lost in space...

Jag är vilse i cyberrymden. Vill ju gärna nätshoppa kläder och annat i dessa stressiga heltidsjobbslämnahämtabarnvaraenbraflickvän-tider... Men jag vet inte var!! Jag har naturligtvis inte undgått de vanligaste tipsen som modebloggarna ständigt repeterar, men har liksom inte hittat någon personlig favvo ännu. Känns trist som fan! Var nätshoppar du? Help!

Det slutgiltiga störningsmomentet!

Jag har kommit på vad det är. Jag klarar grytor som bränns vid, när jag är stressad. Klarar schampon som ekar tomt de bäst behövs. Klarar nagellack som aldrig torkar och blockljusvekar som inte går att pilla upp. Kan hantera skrynkliga bordsukar och rödvin som tar slut när man skall sno ihop rödvinssåsen. Försenade taxibilar och krånglade toalettlås. Allt käns hanterbart, men inte...

... inte gladpack/plastfolie!! Jag hatar den produkten!! Den är som tagen ur en skräckfilm utan slut! Varför finns den ens? Alltid... ALLTID... när jag ska städa undan det sista inför gästernas ankomst och kvickt lassa in överblivna rester i kylen, så trasslar den där jäkla platslövtunnasegaskiten ihop sig! Det går inte att få ur den ur förpackningen! Det går inte att riva/bita/klippa/dra av den! Det går inte att göra något ogjort, för tar man för mycket går det inte att rulla tillbaka igen. Och den fastnar inte på allt, så då ligger den där på burken man förvarar maten i och fladdrar som en hopplös silkestopp. Jag hatar plastfolie! Jäkla glädjedödare!

Beach 2007

Hittade den här när jag kollade någon hemsida någonstans... Ok, JA, det var Vecko-Revyn... Halkade in av en slump. Jo, faktiskt! Absolut. Vad sägs om att fira Beach 2007 såhär?

Snälla SATS, efterlys mig...

Nyårsaftonens topp och dopp:

Fem favorithändelser nyårsnatten 06/07:

1. Sällskapet på vår middag/fest. Tre underbaraunderbaraunderbaraunderbara par som gjorde kvällen lyckad, minnesvärd, galen, speciell, hysterisk, sång och dansfylld, diskussionsrik och allt annat som kan tänkas passa in.

2. Synen av vår granntant (tant-tant liksom...) halsandes ur vår skumpaflaska under raketernas färgglada sken i den annars så mörka innerstadsnatten. Hur gick det till? Hur gick det sedan?

3. Glittersmink. En gång om året. I like it.

4. Pina Coladan vid tretiden. Gott efter femton liter vin... Typ.

5. Kyssarnas kyss kl 00.03 av min älskling. Ett nytt år har aldrig börjat bättre.

Tre lågvattentouches samma afton:

1. Taxichaffisen från helvetet. Kl 5.30. Dryg, arg, ilsken, mordisk, galen, girig och superarg. Hjälp!

- "Ni sa ju Odenplan!!!!!!!?"
- Ja, ehh, men vi menade först Odenplan... och sedan lite längre... Ehh...
- Om man säger odenplan, då menar man ODENPLAN!!!!!!!!!
- Ja, ok, fast här går också bra.... Nu direkt. Please don´t kill us....

2. En viss värdinnas något tveksamma humör fram till tolvslaget. Ja, OK! Jag var kanske inte uteslutande en solstråle mot alla... hela tiden... eller åtminstone inte mot min T. Men va fan, har man lagat mat i tolvfreakinhours så är det kanske inte så konstigt att man blir lite stött när pojkvännen inte ens kommenterar det en liten millisekund... Att sedan pojkvännen inte vågade kommentera, av rädsla för en utskällning, det är en annan sak...

3. Blue Moon Bar i all ära. Musiken good, very good. Stämningen grym. Bästa dansgolvsplatsen av alla fick vi också. Men en del av folket som hänger där... Vad är grejen..? Flackande blickar, minnesluckefylla överallt, vingliga försök att släpa sig uppför trappen och primitiva "komplimanger". Jag förstår dem som inte gillar BMB ;-)

Gott Nytt År och må 2007 blir grymt för dig, mig och alla andra!

Nä, fan, jag äs så sjukt cynisk. Jag lägger till ett peppar, peppar bara för säkerhets skull... Nu har jag tandvärk också!

One down... 10 000 to go...

Ok, här kommer en bild på en av de förmodade favoritbrudklänningarna, som ratats i samma sekund som den provades. Nej, den är INTE såhär fin i verkligheten. Nej, den har inte en sån här färg eller lyster. Ja, den ser mycket tråkigare ut och känns mer konfirmation än bröllop. Fast jag ville gärna gilla den, men gjorde det bara inte. Vilka som står på tur? Nejdu, dumsnut, det är en hemlighet såklart!

Mamamania!

Överallt diskuteras det: Stylish mamas hit och hot mamas dit! Kan säkert uppfattas som uttjatat och nött, men för oss som själva har småbarn är det riktigt inspirerande. Dels att se att sunkighet + mammaskap inte alltid behöver vara en given match, men också att se hur dessa fräschingar till kvinnor även tillåter sig själva att se helt "normala" ut med jämna mellanrum. En bra blandning som vi gillar! Barn förgyller givet; ger det mer färger, känslor, utmaningar och glädje. Allt som tidigare fanns, men i lite större skala. Däremot behöver barn inte betyda att man som förälder ska ge upp allt man tidigare gladdes åt och gillade. Det är min fasta övertygelse. Det är inte så att det finns en begränsad mängd av glädjeämnen och intressen, utan det är bara att forma sin egen verklighet av alla de delar man gillar bäst Svårare än så är det inte. Uppoffringar, javisst. Men väldigt mycket är möjligt, om man bara vill och tror! Garnerar inlägget med en av de absoluta favoritmammorna för tillfället, Kate Hudson med skönlockiga lille Ryder!

Haha... mera Karolina!

Försök motstå denna blogg från Lassbo om ni kan:

"Att sen de fulaste väskor som någonsin har tillverkats kommer från Louis Vuitton är en annan sak, men det är min smak. Folk verkar ju uppenbarligen vilja betala dyrt för de otäckt klumpiga och bisarrt fula väskorna eftersom företaget faktiskt går runt. Jag är förvånad. För att knyta an till det gamla talesättet ”kasta pärlor åt svin” så är att köpa en väska från Louis Vuitton ungefär samma sak som att fråga svinen i ladugård om de vill betala för att kasta sina pärlor i sjön, och det går med på det. Helt otroligt."

Ljuvlig kontrast till de flesta andra poppis-bloggar! MERA, tack! :-)

Grymma Carro!

Wiihh, häng med i svängarna. Ungefär jäkligt mycket senare än alla andra inser jag Karolina Lassbos storhet. Vet inte om det bästa är hennes bloggmix av olika saker, att hon inte fastar i trend/mode/pryltråkfacket eller att hon INTE försöker ge en bild av sig själv som perfekt skal utan besvikelser eller djupare tankar. Jag gillar henne. Jättemycket. Gör du?

http://karolinalassbo.blogspot.com/

Jävla hosta!

Nu hatar jag den! Kan inte sova, inte tänka, inte prata. Vad heter den där grymma hostmedicinen nu igen? Den där som man visserligen får magvärk från helvetet av, men hellre det än hostan! BLÄ!

Nyårsmål 2007:

• Mer hemlagad mat, mindre halvfabrikat (Det är ju både kul och gott med hemlagat!)
• Mer träning (Mer än noll, liksom...)
• Mindre onödig shopping, mer planerad sådan
• Fler varma skumbad med ett glas champagne vid sidan
• Fler raska promenader med skön musik i IPoden
• Bättre tidsplanering på alltifrån middagsbjudningar till jobbgrejor
• Mer brun-utan-sol ;-) (Trots att det är asjobbigt att fixa med...)
• Inte-så-mycket-bröllopspanik
• Fortsatt mycket umgänge med familj och goda vänner på helgerna
• En skoj trettioårsfest

Typ så.

Sötis!

När febern är hög och hostan intensiv är jag extra glad att vi lever på 2000-talet. Inget piggar upp såsom lite nätspaning.

Dagens fråga:

Kommer jag att bli frisk till nyårsafton? Kan inte minnas när jag sist hade sådan här hosta, och jag ser att de efgterlängtade Singstar-aktiviteterna är i stor fara. Till min besvikelse, och övriga festdeltagares stora glädje..?

Träningsmotivation comin´ up!

Efter sonens födelse gick jag ner i vikt. Ungefär fem kilo lättare än innan graviditeten. Det är inte bara positivt. Dels sitter alla jeans väldigt osnyggt, men eftersom jag alltid klagat på min "knubbighet" tidigare så är det väl ett lyxproblem. Att jag däremot använder det som ursäkt för att inte gå til gymmet är en klar nackdel. Med extrakilon på rumpa, lår, mage och under haka är det faktiskt enklare att ta vägen förbi SATS på väg till eller från jobbet. Nu hittar jag hela tiden ursäker för att slippa. Och det kommer ju garanterat att leda till ännu mer filmjölk i biceps samt att kilona säkert kommer smygande igen. Om jag inte drabbas av ett blixnedslag lastat med bättre karaktär inom kort, ser jag bara två utvägar. 1) Ett antal dyra timmar med en PT som är tillräckligt skräckinjagande för att jag inte ska undvika våra möten. Eller... 2) Det bästa av allt. En timme framför Victoria´s Secrets årliga visning på Trean ikväll. Bättre morot finns inte! Herregud vilken perfektion! Och är du redan grymt fit, så är det väl aldrig fel med lite ögongodis ;-) They got the looks!

It was a bömb!

Det måste ha slagit ner en bomb här. I vår fina lägenhet. Den syns liksom inte ens under alla miljoner leksker och klädesplagg som sonen fick i julklapp av släktingarna. Vår enorma soffa med plats för minst tolv vuxna, har nu bara plats för mig och min laptop. Om ens det. Filtar, skridskor, en brandbilskudde, en badboll, ett reklamblad om Briotåg, hundra tröjor och små olika byxor, Adidasdräkter och e hel jäkla massa annat skymmer min sikt och konkurrerar med mig om utrymmet. Jag måste städa. Jag gillar städat! Jag gillar leksaker också, för de gör sonen glad. Men jag blir gladast när han är glad inne på sitt rum. Inte på varenda kvadratmeter av vår bostad som INTE är hans rum. Han kanske ska få vardagsrummet trots allt? Och hallen... Och badrummet... Och köket... Och klädkammaren... Och...

Livet från den ljusa sidan...

Det finns en myra som heter Thomas. Myran kryper in och bygger bo i folks kläder och i armhålorna. Ibland i knävecken. Mest hos min ettochetthalvtårige son. Eller faktiskt bara hos honom. Näst efter traktorer är myran Thomas det bästa han vet just nu. Och myran är egentligen inte alls något myra, utan bara mina två fingertoppar som killas och busar. Vilket min son skrattar hejdlöst åt. Tänk så lite det behövs ibland.

Tjena blixten!

Ah, just det... EVS skriver såhär i sin blogg också: "Ps. Förresten så hade jag en intressant diskussion i veckan om att det känns så 2006 (= så passé) att säga att man jobbar mycket. Varför? Alla säger att de jobbar mycket. Alla! Hela tiden. Och det är för tjatigt. "Det är mycket nu". "Sena kvällar, du vet hur det är...". "Jobbar 24/7". Töntigt. Uttjatat. Nej, suck - vem orkar lyssna? Det är betydligt coolare att gå mot strömmen och säga att man "har det rätt lugnt". Alltså, "tänkte gå hem vid tre idag, faktiskt"-lugnt. Det är coolt. "

Nämen se goddag! Det var på tiden! Mirakel kan fortfarande ske!! Suck och adjö.

Starstruck!

Åsså var det dags igen! EVS (ja, Ebba Von Sydow ni vet...) har gjort det igen. Varför varför bytte hon kläder ungefär 350 gånger i Bingolottos uppesittarkväll? (Och nej, det är inte tillåtet att fråga mig varför jag kollade på Bingolotto! So what? Har aldrig DU kollat? Va? Vavava??! ;-)) Ok, jag tittade inte ens på ett relaxat och skönt sätt. Jag följde frenetiskt varje lottdragning. Ropade högt över någon fegis som inte vågade satsa 10 000 för att vinna 250 000. Hade en lång och högljudd debatt med pappa om varför inte fler vinner. Skrek åt programledarens gardin till outfit. Men nåväl, blogginlägget gällde ju EVS. Som till skillnad från programledaren alltså bytte kläder en miljon gånger. Och som surade sig igenom rimstugan som hon valt att sitta med i. Och som dessutom försökte lura i alla godtrogna Bingolottotittare att någon faktiskt mailat in och önskat ett rim för en prenumeration av Vecko-Revyn att ge bort i julklapp. Hallå?? Jaha, bara sådär. Näemen vilken slump. Sugig "tv-kupp" utan finess. Bara tristess. Att Ebbas tv-kollega svettades så mycket att det såg ut som att hon duschat var riktigt gulligt i jämförelse. Ebba-overload comin´my way!