Mini

Och ibland händer det något alldeles speciellt. Dagen då en av de där hårda cheferna (tillika vännerna) stannar hemma från jobbet för att supporta sin sambo som har det jobbigt. När han går från att prata budgetar och produktionseffektivitet, till amningskurser och förlossnings-smärtlindring. När han och den blivande mamman går över tiden och tålmodigt väntar på att något ska hända. Hans 65 anställda undrar hur det går, men ställer inga frågor.

Och så plötsligt total tystnad. I några timmar. Sedan ett enkelt mms. Lite inledande siffor om vikt och längd, som så många gånger förr. Man börjar bli van. Men man vänjer sig aldrig vid bilderna som kommer. Den unika första bilden, på en liten skrynklig bebis. Insvept i en vit landstingsfilt och med nyfödda små streck till ögon. Små kopior av händer, skrynkliga, ännu utan egentlig funktion. Skapad av kärlek och välkomnad i äkta godhet. Det finns ingen ondska, ingen illvillighet. Bara barnet och föräldrarna och känslan av att allt har en mening.

Välkommen mini. Du är en av många, men alldeles obeskrivligt unik.