När man jobbar med Melodifestivalen så är det fantastiska mingel, ljuvliga bufféer, skramlande VIP-badges runt halsarna, gå-för-i-köer, porlade champagne, fina fancy kändisspan, sponsorgåvor, menyer to die for, efterrätter som aldrig tar slut, fina hotell och smaskiga frukostar med skvaller om vem som gjorde och sade vad - out of protokollet.
Det som är synd är att det blir väldigt lite melodifestival. Direktsändning eller ej, musiken blir som en bisak i hela karusellen.
När jag var liten drömde jag om att få stå där i raampljuset precis som Amy igår. Men nu har jag hittat min plats. Med i matchen. Men ingen huvudperson. Det är min melodi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar