Brunettlimpis(tm)

Blondinbella... Somebody stop her! Alltså, jag blir galen. Från början underhållen. Sedan passivt småirriterad. Nu jävligt aktivt förbannat.

Om hon har hundratusen läsare i veckan har vi hundratusen anledningar att göra något åt det här. Nu lottar hon ut läsarträffar i bloggen, likställer sig med journalister på våra största morgon/dagstidningar, lär ut såväl "konsten att starta eget" som träningstips på SATS. Men hallå.

Hennes läsare, om de är i hennes ålder, borde få läsa om att det är ok att leva livet. Vela runt. Satsa på skolan och ha gärna tydliga mål, men var öppen för förändringar. För livet förändras. Och slumpen - eller ödet om du så vill - kan finna de där sidospåren åt dig, som växer till breda motorvägar mot några av ditt livs lyckligaste stunder. Killarna och tjejerna borde få veta att barn är underbara, men du behöver varken fatta ett beslut om att skaffa dem eller inte, när du ännu inte är vuxen själv. Vill du lära dig något, så gör det, och se till att få tag i några av de bästa att lära dig av. Starta eget kräver ingen utbildning men en vacker dag vill du byta inriktning och då är den där universitetspoängskaran ovärdelig. Lev. Läs. Lär. Och var det bästa du kan vara.

Visst, Blondinbellas blogg ger henne möjlighet att (enligt egen utsago) köpa lägenhet för reklampengarna. Och hon säger själv att "härska genom att söndra" är ett av hennes livs viktigaste unga lärdomar. Hon skriver för att provocera, för fler läsare och mer deg på kontot. "Vem bryr sig om vad alla som inte känner mig tycker, jag vet vilka mina vänner är och de tycker om mitt rätta jag." Liksom.

Men, Blondie, poängen är att du är liten. Ung. Du vet inte vilka du kommer att känna, eller vilja känna, om fem eller tio år. Vilka jobb du vill ha men inte får. Vilka människor du vill göra ett gott intryck på men aldrig får chansen, den är förbrukad. Det du skriver idag kommer att förfölja dig imorgon. När dina pengar tagit slut och bloggeran är över, vad har du kvar då?

Jag må vara en fegis, men jag har också varit en kaxig tjugonånting. Jag lärde mig kanske på ett ovanligt offentligt och hårt vis, men jag lärde mig i alla fall. Livet är för kort för rollspel, för kort för elakheter. Jag hoppas att din fasad är just det, ett skal som finns av en anledning. Jag hoppas också att det snart rämnar och släpper fram en ödmjuk, insiktsfull och snäll tonåring, som inte tar sig själv på så stort allvar. Som sagt, målmedvetenhet är bra, självsäkerhet lika så. Men jag vägrar jämställa det med "jag är bäst i världen och jag har inga brister".

Blondinbella, nu har du dina pengar. Är det inte dags att använda din offentlighet till något bra? Visa dina hundratusen läsare hur det är att vara en god människa, skit samma om du är 14 eller 74. Bidra till att stoppa översitteri och mobbing, göd dem inte med ditt sätt att vara. Skaka av dig din dyra pälsjacka och ditt politikerprat om så bara för en kväll. Jag tror att du kan vara hur grym som helst, om du bara tillåter dig. Skit i din bloggmanager och ta ett lån på resten av lägenhetssumman. Du är ju klok, driven och glad.

Sluta irritera! Inspirera istället. Jag vet att du kan.