Om någon annans unge (barn) på 2,5 år hade valt att plötsligt byta ut sitt nej eller nä, mot ett rungande NAJ, på fulländad gotländska - hade det förmodligen varit världens mest triviala happening.
Nu är det min son och något av det sötaste som finns.
För man får väl vara partisk när det kommer till barn? :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar