Jag KOKAR!

Ok, ända sedan sonen låg i magen har jag och min sambo haft en rätt icke-konservativ inställning till vissa delar av familjelivsfrågan. T ex hade vi en barnflicka hos oss en dag i veckan ca 6 timmar, så att vi båda kunde vara lite på jobbet, från det att sonen var ungefä ett halvår. Jag tycker också att det är BRA att låta det lilla barnet vara i kontakt med många av familjemedlemmarna som har nära band till honom, d v s drar mig inte för att låta mormor vara barnvakt en lördagkväll så att vi kan gå på bio, ut och äta eller kanske till någon bar/nattklubb. Inte för ofta givetvis, men både barnet och de nära släktingarna får ju ett rikare liv av närheten.

Men så.

Nu när jag kikar lite efter en barnvakt som skulle kunna rycka in de vardagar en gång i månaden när dagis är stängt, eller annat. Så hittar jag den här annonsen i ett seriöst forum. Jag är så arrrggghh!

HJÄLP! XXXX och XXXX måste hämtas och tas om hand!

Min kommentar: Va? Nähä? Måste de verkligen det? Av en barnflicka då alltså? Inte er?

XXXX 8 år och hans lillasyster XXXX 6 år vill att någon annan än deras föräldrar hämtar dem från skolan någon dag i veckan. Gärna också ger dom lite mat då och då.

Min kommentar: Vill de verkligen det? Säger de så? Att någon annan ska komma... Märkligt. För oss som heltidsarbetar brukar erfarenheten vara att barnet/-n frågar efter den ena eller andra föräldern, inte någpn helt annan människa som de ännu inte ens träffat. Och det här med maten? Oh bummer! Måste de äta också?!

Ibland kanske de även behöver vaktas så de inte sticker hemifrån, då vi är på kvällsmöte eller ute och rår om varandra någon helgkväll. Vi bor mycket nära XXXX-skolan där båda barnen går i 2:an respektive förskoleklass. De är alltid snälla mot barnvakter och tycker om spel. Kanon om ni kan hjälpa oss! Vänligen XXXX och XXXX!

Min kommentar: Vet inte om det bara är jag, men får inte ni lite "djur i bur-känsla" här? Så att de inte sticker hemifrån... Tror nån det!

Jag vet inte, jag kanske bara är PMS-ig eller något, men jag får en ful feeling kring det här. Hoppas av hela mitt hjärta att det är ett stort skämt, men något säger mig att det är på fullaste allvar.

Jag tror jag ska söka den där tjänsten. Jag är säkert inte världens bästa mamma på alla punkter (hur man nu avgör det) men om jag hade författat en sådan där annons skulle jag allvarligt börja fundera på vilken inställning jag vill gå igenom livet med.

Eller kanske bara ta en intensivkurs i svenskt språk & skrivande, med budskapsformulering i fokus.