Ursäkta mig, Mr Busskille

Satt på en av de nyupptäcka busslinjer jag nyttjar till- och från jobbet när datorväskan är för tung, stressen för stor eller vädret för dåligt för att gå. Tidigare har jag mest åkt tunnelbana, men med jobb och bostad relativt långt (ja, jag skrev RELATIVT ;-)) ifrån t-banestoppen, så är buss ett bra alternativ. Det blir en liten glädjechock i sig varje gång jag går förbi en busstolpe, nyfiket kollar en linjes sträckning och ser att den perfekt knyter ihop de platser jag rör mig mellan. (Ohotad vinnare är för tillfället buss Nr 3. När jag om en vecka byter jobb och därmed färdväg, passerar denna underbara blåa stål-larv förbi huset vi bor i, sonens dagis, vår knytpunkt Odenplan samt jobbet nere vid Stureplan. Inte dåligt!) I alla fall så satt jag där och stressade upp mig inför dagisstängningen när en vänlig ung man ursäktade sig och frågade om den här bussen går Västmannagatan mot Vanadisplan. Den halvfulla bussen var knäpptyst och det kändes som att varenda kotte väntade på mitt svar. Plötsligt hör jag någon säga:

-Japp, det gör den. (Övertygat.) Absolut. Helt rätt. (Ännu mer övertygat.)

Det tog mig en millisekund att fatta att det var JAG som svarat på frågan. Dessutom lagt till en liten patetisk nickning också, som för att förstärka mitt svar ett snäpp. För bussen GÅR INTE ALLS den gatan. Jag vet inte ens på rak arm var Västmannagatan ligger. Det jag vet är att bussen går i rakt motsatt riktning från Vanadisplan i alla fall! Varför sa jag så??! Varför sade jag inte bara att jag inte visste, eller att jag inte bott här så länge, eller att det kanske fanns någon annan med bättre lokalsinne inom räckhåll?!!

När bussen så svängt åt det motsatta (oönskade!) hållet suckar killen som frågat, plingar ett hårt "PLING" som ekar ilsket i hela Vasastan och börjar en till synes lång vandring, när bussen stannat och han gått av vid helt klart fel hållplats. Jahapp, en busslinje mindre att välja mellan. Jag åker aldrig med det där numret igen. Möjligtvis förklädd till oigenkännlighet.