Summersun in Visby 06

Armarna är gyllenbruna och magen rosévinsrosa, men trots allt så är det lite färg jag kan ana på min annars blekblåa kropp. Det har varit en fantastiskt vecka i Visby! Den tokheta solen och det svenska sommarvädret har förstås hjälpt till att skapa idyllen , men annat har också spelat in. Här kommer tre favoriter i respektive kategori, utan inbördes rangordning:

- Fredag/lördag v. 29 (Sambon och sonen hos goda vänner på södra Gotland, jag med kollegor i Visby.)

1. After Beachen på Kallis på lördagen. Helt galet. Fredagen var också i det närmaste perfekt, men lördagen var molnig och folk var lite halvsega. Trötta. Gråa. Massan masade sig så småningom ändå ner mot hamnet, i hopp om att komma igång. Fortfarande lite trött. Men så. Solen. Värmen. Armarna i luften. Lite skumpa. Musiken. Behöver inte skriva mer. Det var osvenskt och svettigt. Mer än party. Även från åskådarplats. Gud vad kul det var!

2. Mitt försök att vara lite festfin. Svart kort kjol och en vit pösig skjorta med härlig urringning i stället för krage. Lagomt vågat. Trodde jag. Accessoarerna på plats och jag var rätt nöjd. Bytte om samtidigt som kollegorna/tjejkompisarna under förfesten och mötte dem för en skål i vardagsrummet. De var snygga. Jag hann yttra första stavelsen i mina komplimanger till dem innan jag tystades ner av ett samstämmigt och HÖGT "nej". Inte överdrivet. Inte frågande. Bara bestämt. Till tonerna och sången av "Sankta Lucia" masade jag mig in i sovrummet för ombyte igen. Hörde några som mumlade "så går det när man lämnar småbasrnsmorsor för sig själva", men kan ha hört fel. "Limpis, även om du inte vill vara sexig behöver du inte se ut som en stjärngosse..." Bah! Bläh! Vad är väl en kväll på Burmeister? ;-)

3. Nattamaten från Ali´s. Kokt med mos och räksallad. Från himmelriket. Vilken perfektion. Den från McDonalds kvällen innan, var inte i närheten den här gången. Även om jag aldrig kommer att glömma fyra vänner som hade inhandlat en gemensam cola light till burgarna, och när de insåg att de glömt sugrör stirrade ner på det perforerade plastlocket med tomma ögon... "Jamen fan, vi glömde sugrör". "Skit också"! "Hur gör vi nu då...?" Som ni förstår kom de (ehum... vi) till slut på att locket faktiskt gick att ta av. Och muggen funkade perfekt som glas. Så, ja... inte mer om det nu.

- Familjesemester i Visby, söndag till onsdag, efter sammanstrålning med pojkvän och son + bekant familj.

1. Familjeliv. Att på lördag natt, när alla vännerna fortfarande dansade, inse att det BÄSTA som finns i hela, hela, hela världen är att gå hem till min ljuvliga familj. Inget party i världen kan mäta sig med att somna intill Mr H (heter han inte förstås, men han vill säkert inte heta sitt riktiga namn här). Ingen dans konkurrerar ut hans varma kramar, eller viskande komplimanger. Inga partytoppar i universum är roligare än att få låna hans skrynkliga träningströja att sova i. Det bara är så. På riktigt. Det är kärlek starkare än allt.

2. Sonens sommarhumör. Från tidig morgon till halvsen kväll (med vissa undantag) har han fånat sig, busat, snackat (inga ord, men ändå), gungat gunghäst, plaskat i badbalja och strålat starkare än sommarsolen. Vaknat med ett glatt kvitter och somnat som en (glad) björn på väg i ide. Det han inte vet är att hans föräldrar fortfarande efter fjorton månader ofta står lutade över honom när han somat, beundrar hans halvöppna mun och små grymtande läten i sömnen. Fnittrar åt hans spattiga rörelser och stora blöjbak i vädret. Hur kan hela världens lycka förklaras med endast hans lilla namn?

3. Nästan-olyckan. Farsor till ettåringar ska hålla sig till en uppgift. Och endast en. Denna regel gäller särskilt på offentliga platser som innefattar tjejgäng, badkläder och minibikinis. Ska man passa sin plaskade son ska man göra endast det. Och inte frestas att glutta på småbrudarna. Alls. Överhuvudtaget. För när man gör det är det så lätt hänt att man glömmer att man har en son som behöver vaktas. Och hur sonen då febrilt får kämpa för farsans uppmärksamhet när han inte längre bottnar och vill ha hjälp upp ur vattnet. Och hur svårt man sedan får att förklara detta för sin fruga och besökande gäster, särskilt eftersom det i övrigt var en väldigt lugn strand... Hahaha!Nä, det var faktiskt aldrig någon fara, alla hade koll på situationen. Och just därför är det också ett av veckans roligaste minnen. Skygglappar på familjebeachen, tack ;-)

Over & out!

I love bilsemester!

Måste ha något att göra med att jag är raggardotter och uppväxt i en gammal amerikanare... typ. Älskar känslan av frihet, smidighet och att inte behöva ha något bokat. Krisar det så sover vi väl i baksätet då. Förra veckan packade vi (hyr)bilen, hängde upp favvoleksakerna framför sonen och styrde däcken mot Gotlandsfärjan och Visby. Härligt. Nu är vi bara hemma och packar om för att strax brumma vidare norrut. Visserligen kan inte Skodan mäta sig med farsans Mercury, men den inneboende känslan är densamma. Ja, under uppväxten satt jag förstås inte framåtlutad mellan passagerar- och förarsätet för att växelvis kolla hastighetsmätaren och därefter domdera "bromsa", alternativt hänga över chauffören för att kolla eventuella omkörningsfaror (i min värld är alltid omkörningar förenade med livsfara!) och högt och tydligt förkunna att "om du kör om nu så GÖR JAG SLUT"! Jaja, nu är vi småbarnsföräldrar och då går säkerheten före allt. Faktiskt. No doubt ´bout it!

Fröken Ebba igen

Jodå, hon fortsätter förekomma i mina texter. Har nyligen suttit uppslukad av hennes after Båstads-blogg och flinat fånigt till alla storys. Men what the heck! Tjejen är grym ju! Hon är kaxig, stilsäker, osvensk och säkert jättejättedryg. Let it be so! Har inte Sverige nog av försynta, osäkra, tvivelaktiva medelsvenssons? Innerst inne är vi alla ganska fega flickor som inget annat vill än att bli framgångsrika, vackra och omtyckta, typ. Utan att trampa allt för många på tårna... och väldigt måna om att lära av våra misstag. EVS publicerade nyligen ett inlägg i sin blogg där hon får en rejäl sågning av en läsare. Utdömd för sitt ego och bristen på ödmjukhet. Att hon har tagit över VR och fått en enorm hybris. Men vaddårå? Blygisar finns det gott om, och ödmjukheten (i alla fall den som sitter på den välpolerade ytan) är väldigt påtaglig hos oss svennisar. Låt Ebba vara den kantiga kristallen bland alla runda pärlor. Den som sticks och tar plats, är vass och inte passar in. Det är bara härligt. Den som ger råd utan att fega. Den som sneglar mot USA och drar lite välbehövlig stargaze hitöver. Och ja, den som gör gråa svedala lite glittrigare. Ni kommer att få höra det igen, vi behöver nog EVS mer än många vill erkänna! Word!

PMfuckingjävlaS

Ja, jag ville bara säga det. PMS suger! Varför finns det ens? Är inte en veckas lidande nog? Måste det föregås av en trailer också? Inför det som komma skall? Frestande, eller hur... Måsteeeee vi tjejer bli feta, finniga, bitchiga, svettiga matvrak bara för att vi råkar vara tjejer och därmed fick äran och ynnesten att kunna föda barn. Som för övrigt gör skitont. Nä, det här går inte ihop. Stackars, stackars oss. Fast ännu mer; stackars, stackars, stackars våra pojkvänner!

Långblått!

"Jaha", sade min lillebror till mig. "Det är vissa saker man upplyser om när man är storasyster." "Jaha", sa jag. "Som vaddå"? Därefter spände min stora lillebror sina blå ögon i mig och förklarade att vår pappas uttryck som användes flitigt under vår uppväxts somrar, I-N-T-E är vedertaget hos resten av befolkningen. Det som innebar att badhanddukarna skulle fram och solstolarna fällas upp. Ja, det är underbart när solen skiner. Och ja, det är ljuvligt när det inte finns några moln som skymmer himlens ljusblå kraft. Men nej, det finns nog inget som heter långblått. I alla fall inte utanför vår familj. Fick mitt syskon erfara när de fem reklamarna i hans sällskap i Humlegården frös blickstilla i sina avklädningsrörelser och stirrande på honom med frågande ögon. Långblått? Hehe. Så, lillbrorsan, vi håller det för oss själva, va´?

Fan vad bra

Vilken härlig kväll vi hade igår! Det tog ungefär en halv sekund för mig att förlåta mig själv för vuxenpoängen; sitta med medhavd picnic vid Junibackens gräsmattor mot kajen, och lyssna på Jazzfestivalen PÅ ANDRA SIDAN. Lagom lungt, barnvänligt, vuxenvuxigt och samtalsvänligt. Det var lätt att njuta av solnedgången, vågornas kluckande, de ljumma sommarvindarna, de fjärran melodierna, vinet, salladen och det härliga sällskapet. Ännu bättre eftersom vi vid Djurgårdsbron mötte en gammal klassis som jag inte sett på tio år, så han och hans familj hakade på oss och resterande umgänge. En helt vanlig sommarkväll. Men ändå inte. Lite bättre än bara bra.

Säg något...

... som är skönt, behändigt, passar till mycket, passar de flesta, för många olika tillfällen, är snyggt, supertrendigt hösten 06, går att hitta billigt och variera i oändlighet! Japp: Tröjklänningen. Stora, oversized tröjor/klänningar med eller utan pösig passform. Går att ha till tighta jeans, en del kjolar men framförallt tights och leggings. Höga stövlar, stövletter eller ballerinor... Välj själv. Åh vad jag längtar till höstshoppingen! No more mrs white legs. Puh!

Det lutar åt bröllop

Jadå, det går snart inte att hävda annat. Det blir nog ett bröllop sommaren 07. För oss alltså. Vårt eget. Av en händelse passerade vi så förbi en av Stockholms alla bröllopsbutiker när vi lämnade dagens solbadande. Många långa, gräddvita, mer eller mindre fluffiga kreationer förgyller butikernas bångnande klädstänger. Jag har aldrig varit den som haft ljuva drömmar om mig själv som brud. Aldrig fantiserat eller längtat. Men vaddå, man kan väl anpassa sig :-) Bläddrade förtjust med vita bomullshandskar bland exemplaren. Om man inte har en aning om vad man söker, men absolut vet vad man INTE vill ha - komplicerar det saken? När jag slutligen spanat in något jag i alla fall skulle kunna tänka mig att tillbringa en timme i kyrkan och tio timmars festande i, då visade det sig att klänningen i fråga gick lös på 30 lax. 30!! Underbara sambon såg mina stora ögon, och sade övertygande (nästan) att "är det en sådan du vill ha, då är det en sådan du ska ha". Fast ja, inte ens jag är så dum att jag köper en klänning som ska användas en gång och därefter hänga i garderoben, för trettio tusen. Nej. Never. Aldrig... Tror jag. Eller? Skojar bara. Det blir inget av med det. Hmm... var kan man ansöka om bröllopsbidrag?

När boken är fullskriven...

Oh my God (hoppas att han finns nu då), vilken dag! Glada i hågen anlände vi till Smedis vid lunchtid, och möttes av en skrikande kvinnoröst som frågade om det fanns en doktor bland solbadarna. Vi förstod direkt att det här inte handlade om något litet getingstick... Nere vid strandbrynet hade man dragit upp en äldre herre och runtom stod en skara bikinikvinnor och shortsherrar, tysta och iakttagande. Barnfamiljerna packade ihop sina prylar och gick raskt åt motsatt håll. Några tappra gjorde HLR på mannen (jag har fattat att man måste ta i när man gör hjärtmassage, men detta vara beyond mina vildaste tankar... ojoj vilken kraft), tryckte sju gånger, blåste sju... Ingen reaktion. Efter en halvtimme var ambulans, polis, brandkår och andra räddningsfordon på plats, men något säger mig att det inte hjälpte den stackars mannen. Poliserna plockade ihop hans ensamma handduk, jeans och skor uppe på gräset, och åkte. Ambulansen hade redan farit. Utan sirener. Jag är rädd för att jag för första gången i mitt liv sett en avliden... död... bortgången. Det var inte som jag trodde. Inte lika hemskt. Inte lika konstigt. Som min pappa brukar säga; när boken är fullskriven, då är den fullskriven. Hoppas att den badande mannen hade många underbara, härliga kapitel i sin. Att han var nöjd, på sätt och vis. Hoppas också att det ännu är miljoner oskrivna blad kvar i min bok. Har inte ens lust att börja på nytt kapitel ännu. Over and out - med tankar på mannen, vad som egentligen hände, hur han kände och vad hans familj nu går igenom. Usch. Men kanske, kanske klarade han sig. Låt oss hoppas det!

My dear rosé love...

Hurra, det är lördag och middag med lillebror + flickvän väntar. Hemgjord pizza med chokladtårta till efterrätt. Till det passar ju ett smarrigt, kallt och vackert rosa rosévin. (Iofs passar rosévin alltid i min värld ;-)) Jag ska sippa på vinet, njuta av sällskapet och försöka ro hem segern i buzz quiz. Nice sat.

Och på tal om ingenting så är det någon lite societetsdonna från Great Britain som debutknåpat ihop en helt okej chick lit, med titelt "PS. Jag älskar dig..." Lite småsöt, småsorglig, fin och mysig. Vände sista bladet imorse, och kan rekommendera den utan att skämmas. Köp eller bytlåna med kompis. Om du inte har något annat för dig.

Hemska, hemska jag!

Jag tycker verkligen att Ashlee Simpson har blivit skitsnygg nu när farbror doktorn tagit i med hårdhandskarna. Knölen på näsan = nedhyvlad. Käkbenen = nedslipade. Läpparna = ifyllda och uppuffade. Håret = Farligt blonderat. Klädstilen = Mycket schysstare... Fast de två senare har väl ändå inget med doktorn att göra, så glöm dem. Poängen är att jag inte VILL tycka såhär. Det är ju fel. Helt fel att helt plötsligt vara lite småavis på Ash´s looks. Fel att hon behövde känna att hon inte dög och därför blev tvungen att (frivilligt får man hoppas, men ändå) göra blodiga ingrepp i det redan så söta och personliga ansiktet. Fel att småtjejer och unga kvinnor av idag får ännu mer vatten på sina småkvarnar som hela tiden rullar budskap om att inte duga. Blä! Jag vill/kan/bör/ska/orkar inte moralisera över skönhetsingrepp och plastikoperationer... inte just här och nu. Finns ganska mycket att säga i frågan. Men när lillsyrran Simpson gått från medioker till überbabe på konstgjord väg, hela världen tittar på och alla nyanserade försök (såom hårfön, sund kost, smink och gymkort) att piffa till sig räknas lika lite som Ashlees bortkarvade benbitar i soporna, då är något väldigt fel. Dock ett mycket, mycket snyggt fel. Men ändå fel!

Sko mig!

Ojoj, så börjar ÄNTLIGEN höstmodet droppa in i butikerna! Sommartrender har aldrig varit en favorit, det lyckas alltid se slafsigt och trist ut på något sätt. (Även om årets klänninginvasion varit mycket positiv, detsamma gäller shortsen!). Har redan lyckats spana in några favoriter på Top Shop och Zara, och köpt en billig, enormt skön kjol med riktigt hög midja för tillknäppta dagar på jobbet. Och så skorna! På Vagabond på Kungsgatan finns redan minst fyra par som gärna skulle få hälsa på i min garerob när värmen släpper greppet om stan. Dock inte de knähöga tantstövlarna med snörning från fotled till topp - i gyllene guld. Där går gränsen.

Lågvattenmärke

Ja, jag gjorde det! Såg en kvart att Viktoriafirandet på tv. Jag blev tvungen att nästan kräkas på mig själv. Pinsamt, pinsamt, pinsamt. Allt är pinsamt. Stackars V som måste låtsasgilla det klämkäcka hurtigfirandet. Stackars henne som måste svettas i de där kläderna. Stackars hela kungafamiljen som i otakt gungar och låtsas digga muskken som spelas. Intresserad begrunda pensionärpresenterna som delas ut år efter år. Nä V, när du fyller 30 nästa år, då hoppas jag att du korkar upp skumpan och säger "nu jävlar ska jag festa!". Det vore skoj.

Gräset är alltid grönare... där man vattnar!

Ja, jag VET att det låter pretto, men trots att livet var härligt och underbart innan sonen kom till världen, så är det ändå lite bättre nu som mamma. Kontraster förgyller tillvaron! Just nu njutplågar jag mig själv genom att varje dag den här veckan gå in på alla möjliga sajter som redogör för Båstadfesterna och tänka "om jag ändå"... Jag vill också bada i champagne, svetta ner glittriga partystassen och dansa till outhärdliga pophits hela nätterna långa!! Sambon bara garvar åt mig. Han hävdar att jag är fjorton igen och att jag alltid varit en förklädd bratt. På senaste tiden har jag hört honom mumla "Paris Hilton-wannabee" oroväckande många gånger ;-) Nej, riktigt så långt har det inte gått. Ikväll ska jag njuta av ungstekt laxkotlett med citronhollandaise, haricots verts och ett par glas rosé. Bara jag, sambon och sonen. Stockholm ligger öde och det är dags för en lugn fredag. Jag längtar faktiskt. Kanske ska man ta sig en titt på Viktoria-firandet från Öland också... Haha. Sedär, familjeliv är mysigt, så det så. Imorgon är en ny dag och jag har hört det ryktas om att sonens mormor och morfar vill barnvakta. Kanske middag med goa vänner på någon uteservering. Roulette på casinot. Dans och drinkar. Huvudstaden ekar tom, men vad gör väl det. Liver är underbart. Och nästa vecka får det vara underbart i Visby, för någon hejd på hemmasittandet får det vara. Då packar vi väskorna och hänger på Gotlandståget till Kallis, afterbeach och lite glamour. Livet är för kort för "antingen eller". Man kan faktiskt få nästan allt. Man vill. Det handlar om att ge och att ta. Ge mycket och ta lite. Hitta balansen. Tack gode nå´nting för min underbara familj. Det som alla andra säger binder upp och låser, gör mig friare än någonsin. Yeaha!

Spontanshopping vs. planerad shopping

That´s a TUFF one! :-) Igår när molnen hopade sig passade jag på att färgsortera min garderob. Det händer ugefär en gång om året, och håller sisådär en vecka, men det är en ok sysselsättning en halvdag. (Eller heldag nu när ettåriga sonen skulle "hjälpa till". Mamma hänger upp eller viker ihop, barnet drar ner eller rufsar till.) Eftersom lägenheten vi köpte så fint inretts med en stor walk-in-closet känns det liksom slöseri med lyx att låta alla kläder hänga och vara slängda huller om buller. Kontentan av storstädningen blev som väntat: Jag har nästan inga kläder jag gillar. Jag shoppar typ... alltid. Det är en ekvation jag börjar bli väldigt, väldigt less på. Så, lärdomen för dagen är att övergå till planerad shopping istället för trendiga impulsköp på H&M och Zara. Planera, planera, planera. Måste bara ta en sväng på stan först.

Vanlig fil vs. Fjällfil

Kommentarer egentligen överflödiga. Vem bryr sig om några procents högre fetthalt? Ljuvligt krämig och god, med syrlighet som förr och god som den är eller med favorittillbehören. Fjällfil vinner med hästlängder!

Å den där Anna

Ja, just det. Hon-den-där-Anna-som-jag-hade-något-otalt-med-och-bloggade-om-tidigare... Det var visst inget. Min hangup är över. Efter noggranna (nåja) efterforskningar visade det sig att det bara var ett antagande från en gemensam vän, eftersom vi någon gång för en massa år sedan haft ihop det med samma pojkvän. Dock inte samtidigt. Se så enkelt det är ibland.

Summer in the city

I ärlighetens namn är sommaren i stan inget att jämföra med livet på landet. Uppväxt i villa, då drömmer man baske mig om villa åtminstone på sommaren. (Eller faktiskt... på vintern också. Barnen bygger kojor i trädgården, utomhusbelysningen på granar och träd skimrar vackert i det gräddvita snöfallet, man skottar tjugo ton snö och får snygga arm- och axelmuskler lagom till våren ;-)) Visst, jag ser fördelarna med att knata till videobutiken (heter det dvd-butik nu?) på trettio sekunder, få en hamburgare färdig och klar på tre minuter och kan handla halva veckorshoppingen på 7 Eleven om det kniper... men ändå. Jag vill, vill, vill vakna till fågelkvitter, sitta på verandan och lyssna på tv´s morgonnyheter samtidigt som jag målar tånaglarna i soldiset, hänga tvätt på torkvindan som gör att det doftar ljuvligt av sköljmedel i halva grannskapet, somna i hammocken, bjuda på grillpartyn och trädgårdsfester och inteeeee behöva stänga ute sommaren kl 21 bara för att sonen måste nattas inomhus och vi inte har någon balkong. Näe, vår lägenhet i innerstan är underbar men jag tror inte att vi kommer att åldras här. Om man säger så.

Ljuva toner

Om förra helgens soundtrack var Sin Sin Sin med Robbie, så får denna helg representeras av en ljuv stämma som överskuggar covers, Takida och diverse dansiga pophits... Jag har hört sägas att de flesta av hans låtar inte är något att jubla exalterat över, men Michael Bublé´s "Home" (hmm... vet inte om den heter så, men nära nog) är vacker, vacker, vacker. Måste gå och höja volymen nu.

Länkisch!

http://closeenough.bloggagratis.se/

Borta bäst och hemma bäst

Hallåj! Ja, så låter man efter en knapp veckas vistelse i den medelpadska hemstaden. Efter fem år som utflyttad så är det ändå med stor entusiasm jag styr kosan norrut med jämna mellanrum. Högsommarvärme och traditionsenlig gatufest/hemvändarvecka är ju inget minus. Redan på onsdagskvällen infann sig en smärre nostalgichock när jag i en bankomatkö i city kl 19.00 fick nöjet att lyssna på följande konversation vilken utspelades mellan två söta fjortisbrudar:

Brud 1: - Asså, faaaaeen va kissis ja ä, vi skiter i pengarna!
Brud 2: - Näe, jag måste ha pengar... tänk om vi inte får supa mä nån!!
Brud 1: - Asså, jävla va ja vill träffa Blomman ikväll!!
Brud 2: - Mmmm...
Brud 2: - Komme´ru ihåg förra åre när Sara tappa mobilen i bajamajan?
Brud 1: - Ja, guuuuu va vidrigt!! Iiihhhh...!!!
Brud 2: - (Låtsas hålla luren mot örat). Ja, hallå... hej dä ä bajs, liksom!
Båda: - Iiiiiiiiii!!! Aaahahahahaha!!!

Ja, jag skrattade också. Så himla härligt att vara fjorton och ha allt framför sig. Fast det är härligt att vara 28 och känna att man har väldigt mycket framför sig också. Lördagens festkväll bjöd bland annat på musik och skönsång av vissa medlemmar ur fenomenala (icke partisk... icke) coverbandet Close Enough, mera skönsång av prettyhårdrockarna Takida (Hur bra är deras Jaded? Mycket, mycket bra!) dans till svettiga pophits i Unidici-tältet, nytt smeknamn av fästmannens bästa kompis (kryddan "-panik" efter ditt tilltalsnman kan aldrig vara smickrande ;-)) bara för att man vill hinna med så mycket som möjligt liksom... hahaha... samt ett kärt återseende med ett par gamla härliga vänner. Ja, och så en liten intrig såklart; vi snackar ju barndomsstaden. Nu går jag med pannan i djupa veck, grunnandes på vem Anna är. Någon som tydligen inte gillar mig? Eller som jag inte gillar? Varföööör kan jag inte bara strunta i såna här saker? Näpp, för sådan är jag inte. Här ska gås på Anna-jakt. Fortsättning följer.

Hoho - nytt inslag i bloggen!

Yes, känner mig riktigt på hugget vad gäller bloggandet igen. Bäst att passa på, det kanske snart går över. Inför nu temat "vs" i bloggen. VS = versus. Älskar jämförelser, livsreflektioner, åsikter och shoppingtips, så det vore verkligen (inga neggofeelings nu) på sin plats med mina personliga reflektioner när jag delar med mig av så mycket annat. Först ut är kolsyrat vatten. Då kör vi:

Loka vs. Ramlösa

Loka har på några år lyckats skapa ett starkare varumärke, hittat en fungerande strategi och produktplacerat i rätt sammanhang i bland annat TVC. Jag misstänker (vet inte säkert) att man är marknadsledande. How come?? (Ja, marknadsföringen är givetvis förklaringen men...) Loka smakar schampo och så är det bara. Spännande smakkombinationer som låter och luktar smarrigt, smakar syntetiskt och trist. Ramlösa vinner med hästlängder, och har dessutom börjat knappa in när det gäller smaksättningarna. Prova Granatäpple nästa gång. MUMS!

Skurtant, eller?

Oh... Ebba von S skulle nog gråta över sin laptop om hon såg mig nu. H&M-kjolen sitter som en säck, t-shirten är knuten i midjan för allt annat är för varmt och den trendriktiga bandanan utgörs av en silkig scarf som jag misstänker sitter väldigt (!) fel. Här ska städas men jag kommer aldrig igång! Somnade på duntäcket på sonens golv när han ville leka bygga klossar (= bygga allt han kommer åt på mammas rygg när hon försöker vila lite i smyg) och vaknade av att han kurat ihop sig tätt intill och somnat middag på golvet bredvid mig. Vilket ALDRIG har hänt tidigare. Kärleken är oändlig. Livet är vackert.

När.Livet.Leker.

Ja, vad är väl en liten roadtripp till Götet? Varm, svettig, hungrig, trång... och alldeles, alldeles... underbar! Lördag morgon kl 8 hämtade goda vänner upp oss i stan. Efter att ha lämnat sonen hos hans farmor och farfar bar det av till Götet. Tanx God för AC. Det var sjuhundrafemton grader varmt och stålande sol, men när målet är VIP-partaj och Robbie Williams då klagar man INTE! Och det gjorde vi inte heller. Vi sjöng, skrattade, sjöng lite till och skrattade ännu mer. Bodde gjorde vi hos goda vänner som lämnat Sthlms inenrstad till förmån för ett drömhus högt uppe på en klippa, med kilometervis med havsutsikt över kobbar, skär och solnedgång. Vi drack skumpa ur flarran på en gräsplätt (väldigt o-vippigt ;-)) innan vi mötte upp resterade delen av sällskapet och begav oss till Ullevis restaurang för drinkar, sommarbuffé och konsert. Och lite fotboll blev det också. Baren delade vi med en gammal Ace of Bace-are, en gammal Bingolottoprogramledare (yeah - där satt den!) och tjaaa... en liten Fredrik Ljungberg. Kommenterar-inte-det-mer-nu. Konserten med Robbie var vacker, oförglömlig, obeskrivlig och himmelsk!! (Ja, sådär dåligt blir det när man försöker beskriva något som inte går att beskriva med ord ;-)) Promenaden till efterfesten tog ungefär femton år när gatorna täpptes igen av 57 000 festsugna Robbiedyrkare (Ja, tio minuter efter showens slut så dyrkar man honom, även om han tidigare varit helt okänt för personen i fråga!). Sedan dans, dans, dans natten lång. Och underbart salt bad (salt OCH kallt!) och solning på stekheta klippor innan avfärd mot Stockholm på söndagen. Sonens blöta pussar avslutade dagen och därmed ett av de bästa dygnen ever ever ever. Lärdom = De som säger att en glad mamma är en bra mamma måste ha rätt. En mamma som får ha sådana här upplevelser, ett sådant här jobb och sådana här vänner är en jäääävligt bra mamma i så fall :-)