Vad står på menyn då?

Middagsdags. Fick bebishybris och trodde att sjumånaderssonen var helt och fullt redo för barnmat tillverkad för åttamånaders. (Ja, jag är inte så bra på att laga själv. Ens till vuxna. Så det blir oftast färdigköpt.) Potatis i bitar och stora köttklumpar verkade väl lite för tidigt men ändå inte helt otroligt... när de låg och smetade i burken. Sonen har ju faktiskt två (!!) tänder. Men i sonens mun blev det tvärstopp. Han hostade, spottade, fräste och kväljdes. Jag log. Han skrek. Jag log och lekte flygplan med skeden. Han blev hysterisk. Jag fick dåligt samvete och slutade mata. Min underbara sambo, tillika sonens pappa, kom till undsättning med en flaska välling som sonen tryckte i sig på 30 sekunder. Stackars hungriga barn. När han blivit mätt serverades tacos och ett glas rött till familjens alla (två) medlemmar över ett år. Vad lätt det är att kommunicera med folk som faktiskt kan prata och förklara vad de gillar och inte gillar. Jag gillar till exempel inte barnmat i för stora bitar. Det blir jobbigt för alla. Så det så.