Livet med en sjumånaders bebis är så oändligt mycket bättre än jag någonsin kunde tro. Jag hade höga förhoppningar... men verkligheten överträffade drömmarna många gånger om. Känner på mig att jag kommer att återkomma till ämnet ett antal gånger framöver så jag ska inte grotta ner mig i varma känslor och långa utsvävningar nu. (Försöker, försöker, försöker undvika...) Några monumentala förändringar i vardagen är dock följande:
Före bebis: Ordet bajs användes ytterst sällan i det vardagliga talet, och då för att betona något väldigt illa med ett juventalt språkbruk, t ex "bajsdåligt"
Efter bebis: Ordet bajs används helt seriöst väldigt frekvent i dagligt tal. I snitt säkert 20 gånger om dagen. Inte bara inom hemmets fyra väggar utan också på allmän plats bland helt oskyldiga människor. T ex "nä, han är inte ledsen, han försöker bara bajsa" eller "nämen titta, nu bajsar han" högt och utan skam på ettans buss till Hötorget. Bland mammavännerna är det givetvis heeeelt ok att diskutera både färg och form på poopet i blöjan. Nä, nu skäms jag. Jag skulle i-n-t-e bli "en sån" mamma! Det är väl nästan lite äckligt? Nu måste jag gå och kolla blöjan på sonen som vaknade i spjälsängen. Ses senare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar