Sveriges sköning nr 1?

Just nu måste det vara Josefine Crafoord. I dagens intervju i Aftonbladets Klick säger hon så många härliga grejer som gör att man bara ler och inser att det faktiskt finns kändisar i vårt lilla land som 1) skulle vara lika kända oavsett i vilket land de fötts, de har "det", simple as that 2) varken är konstlade, stylade av någon annan eller medietränade för att säga rätt saker, det blir bara så mitt i prick ändå 3) får det att kännas som att man skulle ha jäkligt kul på samma parmiddag eller fest som personen i fråga om han eller hon var en del av umgängeskretsen. Något som kanske inte alltid gäller för våra svenska "storheter" :-) (Jo förresten, samtliga punkter passar även in på Cardigans-Nina, hon får inte passera obemärkt i denna... hmm... djuplodande och genomtänkta kändisanalys.) Josefin verkar så glad och lycklig, positivt energisk, njutande av livet i stort och smått, kär i sin pojkvän och sunt förälskad i sina barn, smart nog att ta små pauser från de sistnämnda ibland och så innehar hon (nog) en skönt distanserad stolthet över sin egen person. Verkar det som. Ju äldre man blir desto tydligare framgår det hur mycket ett bra självförtroende påverkar människors personligheter. Att våga göra fel och våga vara dålig känns så bra. Avspänt. Modigt och självklart på samma gång. Klyschan "att vara den man vill vara och stå för den man är" är inte så dum trots allt. Åh vad jag önskar att jag var lite mer som Josefin! (Och bara för att jag är jag så blir jag naturligtvis livrädd att någon ska tro att det där sista var allvarligt menat; så nu förtydligar jag att det var en skämtsam avslutning på detta alldeles för långa inlägg. Totalt ocoolt, but anyway!)