Ljusblå övertygelse bland ljusrosa moln...

Åsikter är av godo. Starka åsikter är respektingivande. Ännu mer respektingivande är människor som vågar, vill och kan omvärdera sina benhårda övertygelser om de stöter på något som verkar mer logiskt eller värt att prova.

Ovanstående resonemang har dock sina svagheter. Vi omgärdas just nu av en ständigt ökande medial debatt kring små barn och dess kläder. Vilka märken gäller, hur mycket får plaggen kosta och hur ska de se ut. Jag resonerar som så att är det ett schysst plagg som jag gillar, som sonen verkar gilla, som är snyggt, som inte är obekvämt och/eller har några skumma budskap eller symboliker så är det fine. Om klädesprodukten i fråga sedan kostar 5o spänn eller 750 spänn är av mindre vikt, så längre inköpet är anpassat till familjens ekonomi.

Men så har vi färg-issuet. Det är helt sjukt vad less jag är på det. Alla som har barn vet att det är lite väl likformigt i (nästan) alla barnklädesbutiker. Puttinuttigt åt tjejhållet, bilar och dinosaurier åt killhållet. Tråkigt som fan, men det finns alternativa butiker. Förresten kan man handla åt killar på tjejavdelningen och vice versa. Men ok, jag håller med om att det är lite trist att det måste vara applikationer på så mycket. Varför inte hålla kläderna ganska basic med schyssta mönster eller annat som gör tygstycket intressant? För båda könen! Det är dock många som hävdar att det bestämt ska göras killplagg i rosa spets och tjejplagg i... jag vet inte vad. Barn ska "inte vara killar eller tjejer, utan barn". Jamen va fan, det är ju trots allt en kille eller tjej. Och NEJ, könsrollerna segmenteras inte på grund av ett ynka klädesplagg, det är snarare frenesin i att försöka dra motsatsen till ytterligheter som förstärker rådande normer. När barnen kan börja välja själva (tre år, fyra år, fem år?) så låt dem botanisera mellan fotbollsshorts i lila spets eller klänningar i camogrönt hårdmaterial, men fram till dess är det bara föräldrarnas egna övertygelser som råder. Och ja, jag drar mig så långt att säga att ingen VILL se sin lilla nyfödda pojke i en ljusrosa spetsbody fast han kanske helst av allt önskar det själv. Lika lite som jag vill se min karl i paljettprydd balettkjol när han kilar iväg och hämtar sonen på dagis. Om det gör min insnöad, ickeliberal och bakåtsträvande - so be it. Varför måste allt gå till ytterligheter så fort det blir debatt, det gör ju folk (ok, mig) bara trotsig och agumentativ. Det är samma sak med feminismen, men det är en helt annan fråga.

Valfrihet, rättvisa och individualism - det får bli ledorden för dagen.

Skitsnygg och jättefula

Oh my! Vad synd att de mycket märkliga sillisarna tar allt fokus från den här galet snygga klänningen. Hälp!

Dagens learnings

- Om man närvarar vid en kundaktivitet och går ut på en torsdagkväll, kliver upp 06.15 på fredagen och jobbar hårt en dag... då blir man trött.

- Att vinka av sonen + hans pappa när de åker på grabbhelg i norrland är mycket tråkigt (!!) och litelite skönt (en egohelg känns så spännande på något sätt ;-)).

- Städa är kul! (Ja, det kan säkerligen bero på att jag inte gör det alldeles för ofta. Alls.)

- Choklad är gott!

- Min vän L***** som gårdagskvällen tillbringades med - är en underbar och härlig människa!

- Min son är det bästa som någonsin hänt och det är så fantastiskt att se honom växa, lära sig en massa saker och utvecklas till en helt egen liten person.

- Att göra ett långt blogginlägg känns sådär kul när ett varmt bad med skum från Lush väntar, doftljusen är tända vid badkarskaklet, champagnen står på kylning och Laleh + Mauro Scoccos ljuva stämmor tonar ut ur högtalaren i badrumstaket.

Konserttorka!

Är inte särskilt flitig konsertbesökare, mest kanske för att jag inte kan bestämma mig för hur min egen musiksmak ser ut. Tänkte dock att Nelly Furtado kunde var värd att se, nästa gång hon hade vägarna förbi Sverige. Vilket visade sig vara för bara några veckor sedan. Vaket, Limpis!

Robbie Williams var ju bra, men inget jag längtar efter en repris på. Gyllene Tiders återtåget kanske inte hör till favoriterna. Carolas spelning på Cirkus för fyra år sedan var ju inte riktigt vad jag drömmer om att få upprepa, och Salem al Fakirs dito på samma ställe på ett businessevent förra månaden var visserligen helt grymt, men gjort är gjort...

I sommar blir det nog Moneybrother och Säkert! som får mina biljettpengar. Laleh skulle jag gärna se både en och två gånger till. Gwen kommer hit i oktober, det blir ett kryss i kalendern. Det räcker för nu!

Glad påsk?

Jadå, riktigt glad. Påskhelgen bestod bland annat av:

- Alldeles för LITE påskgodis. Faktiskt. Var inte riktigt sugen på äggets innehåll. Fast jag hittade en smarrig påskhare av choklad som fick sätta både öron och svans till...

- En casinokväll som slutade plus. plus, plus i gamla hemstaden. Och en efterföljande utekväll som inte går till historien som en av de mest livade. Har aldrig förut fått jackbricka nummer 1 på ett uteställe. Borde anat oråd.

- Femhundra lyssningar på Nelly Furtado´s Loose-skiva. Bara bra musik kan göra låååånga bilresan till norrland efterlängtad!

- Fem miljoner tittningar på Disney´s Bilar. Säger bara en sak: Sonen är besatt!

- Åsså avslutande annandagpåskbad på Sydpoolen. BRRR! Jag fattar varför blötdjuret sonen plötsligt blev en badkruka. It´s freezing! När det inte ens är varmt i luften finns inget hopp. Tur att vi hittade en låst terapibadbasäng som vi smög oss in till. Och där stannade vi längre.

- En uppskattad titt på The Holiday med nästan animerade Jude Law. Han ser inte riktigt verklig ut, men filmen var bra! Fast snäppet bättre var Trust the man med bland andra Eva Mendez, Maggie Gyllenhaal och fantastiska Julianne Moore. Se den! Nu! (Ok, kanske särskilt om du lever i ett förhållande, har barn och lite halvtaskig humor ;-))

- Noll bloggningar. Til now.

Inte 28!

Jaha, så fick jag en pik från en av mina nära vänner, som glatt skrattande påminde mig om att blogg-intro-texten här ovanför är fel. Nejdå, jag är inte 28. Längre. Jag är 29-ochetthalvt. Inte 30. Ännu. Men det får stå kvar ändå. Bara för att.

Jag gillar flygvärdinnor!

Är riktigt sjuk och hade knappt ork att lägga laptopen i mitt knä i soffan. Glad att jag till slut kämpade dit den. Hittade en härlig blogg som jag antar att många redan favoriserat. En flygvärdinnas betraktelser. Vad sägs om följande:

Det står en skitsnygg karl i min trädgård!

Blåa hantverksbyxor, kortklippt, muskulös...
Jag står här i fönstret och kollar helt fascinerad. Hans fru måste vara lycklig som har en sån snygg man.
Jag tror jag ska gå ut och snacka lite med honom. Kanske bjuda in på en kopp kaffe...

Synd jag ska jobba idag, annars hade jag lätt försökt ragga upp honom.


Fast jag är ju redan gift.
Med honom.

Gulligt va?

http://blogg.expressen.se/cabincrew/entry.jsp?messid=197193

Mammamåsten och vardagslyx..??

Vad f-n heter min blogg det för? Mitt liv är inte så mycket mammamåsten eller vardagslyx för tillfället... Döpa om eller ignorera? Jag får se.

Skumtomte till påsk?

En av mina vänner, tillika en av cheferna på mitt jobb, är en skön typ. Bortom vad som går att beskriva faktiskt. Han hjärta av guld ramas in av ett temperament lika hett som Saharas sol, ett kontrollbehov som liknar... (kommer inte på någon bra metafor, skäms fortfarande för Sahara här ovanför...) och en snabb humor av sällan skådat slag. Färggrann är minst sagt en målande beskrivning av honom. Oneliners är hans kännetecken. Igår levererades följande:

- Ni kan se mig som en skumtomte. Mjuk och söt, som man bara vill ha mer av...

Ganska härligt när det kommer från the big boss :-)

Lovely lördag!

På agendan idag:

- Familjehäng med son och pappa. Vasaparken, tågtur eller Tekniska återstår att se
- Shopping. Live! Inte nätversionen, trots att jag haussat den. Sneakers från Puma, ett par jeans, minst två par ballerinor och några inspanade accessoarer står på önskelistan...
- Promenad. Lång. Rask. De två exktrakilona är inte bekväma! (Och JA, jag vet att det är löjligt att tjata om vikt. Men come on... gillar du att inte kunna knäppa jeansen? ;))
- Presentinköp till...
- Inflyttningsfesten som väntar ikväll. Hemmaparty eller utgång återstår att se. Skoj ska det bli!

Nu har det hänt...

Jag brukar verkligen inte (inte!) blogga på arbetstid, men nu kunde jag inte hålla mig. På alla störra mediesajter basuneras nyheten om Ebba Von Sydows feta spark från Vecko-Revyn ut. Jag är glad. Inte att förväxla med skadeglad! Men glad. Medarbetare på tidningen har strömavhoppat, unga skoltjejer fått illusionen av att netaporter är det enda valbara alternativet när det handlar om godkänd shopping (ett bälte går loss på tretusen, en klänning på sju...) och utseende har fått konkurrera ut innehåll alldeles för lång tid nu.

Nu hävdar också EvS att det var "ett svårt val" mellan att lämna tjänsten som chefred. och istället gå till deras rena webdel, men det är ju en lögn så ickevit att det lyser om det! Varför inte erkänna? Roligt är också att EvS idag bloggar om att Cicci Elwin är en av hennes förebilder (håller mycket väl med om förebildsdelen, Cicci är lysande!) delvis på grund av hennes ödmjukhet. Som sagt tidigare: Ebba HAR mycket att tillföra! Jag VILL gilla henne. Men om man imponeras av andras ödmjuka inställning borde man kanske försöka skffa en själv också? Även i intervjuer och nedskriven text.

Tackar som ödmjukast för ordet! ;-)

Idag gillar jag...

...vädret, de tjugo rutchkaneåken med sonen efter jobb och dagis, våffelkalaset som orsakades av att vår byråchef fyllt år, smakprovet från Mauros nya aukustiska platta på SVT imorse, att brorsan tackade ja till att vara barnvakt på torsdag, (sade jag vädret?), att det är så nära efter lön att kontot fortfarande är ok, sonens trettiofem bäbävitalamm på raken och att det snart är dags för lite nätshopping.

Däremot har jag lite svårare för modebloggtjejerna på Cafés omslag (eller va fan, det är väl ok egentligen, särskilt när de är så många... but why?), att stressen på byrån gör att jobbdatorn blir tvungen att åka med hem på kvällarna nu, att jag har ont i halsen och inte tror att det är så bra att träna då, att min nedladdning av musik går sisådär, att jag gått upp två kilo på typ ingen tid alls, att de två extrakilona inte matchar min likbleka kroppsfärg så br (alls), alla jäkla telefonförsäljare som ringer hela tiden, och att livskaoset visserligen inte är fullt lika hemskt längre och sambon är mycket gladare, men det är ju liksom inte i närheten av hur det hade varit att planera ett glatt och kärleksfullt bröllop. Nä. Just det.

Top Shop-beroende!

Dagen efter!

Dagen efter en stor överraskningsfest för en kollega som slutat på jobbet. Härlig kväll. Och härlig dag. Konstaterar följande statistiska utfall efter den här lata lördagen:

- Antal ångest över gårdagen: Ett halvt. Har något litet pytteglapp i minnena där.
- Antal Iprén: Not a single one. Gick hem tidigt och käkade nattamat. 2 rätt av 2
- Antal ihopsamlade engångsdrinkglas i lägenheten: 50+
- Antal lagade mål mat: 0 (men väldigt många överblivna chips... som jag inte ens gillar)
- Antal kramar & pussar på sonen: 100
- Antal sträcklästa böcker: 1. Bra. Karin Alvtegens "Skam"
- Antal lyssningar på Gwen´s "Sweet Escape" och Furtados "Say it right": Oräknerliga
- Antal minuter spenderade på SATS: Gissa? 0 - Får ta igen det imorgon...

Som musik för dina öron...

Lalehs "Hide Away" och Anna Ternheims version av "When tomorrow comes" riskerar att ge min IPod utbrändhet pga monotont arbete eller nå´t. Och jag brukar inte ens gilla ballader. Måste bero på omständigheterna.

Ljus i mörkret

Att älska någon innerligt, men inte veta om det går att leva ihop... Det är något av det mest förvirrande jag varit med om. VILL man så KAN man, har hörts komma ur min mun ungefär en miljon gånger förut. Och det har varit min ledstjärna i många svåra situationer. Nu vet jag inte om jag/vi kan... så betyder det då att jag/vi inte vill? Eller betyder det att jag/vi inte vill, under rådande förutsättningar, men att vi skulle kunna om vi ville ändra oss? Eller att vi ville, om vi kunde ändra oss? Ja, ni fattar... Total förvirring. På alla sätt så vet jag ändå att det som gör att varje dag ändå känns lite hoppfull och ljus, är att vår underbara son finns här som en påminnelse om vad som är viktigast och mest värdefullt. Han finns. Han har det bra. Han vet inget om kärleksproblem eller grubblerier. Han är allt och för honom gör jag allt. Det är den enda grund som behövs just nu.

Separationsångest

Det begreppet har fått en ny innebörd. Tidigare tyckte jag, precis som alla andra, att det betydde ungefär "skräck inför att skiljas från något eller någon". Nu vet jag att det även kan få stå som rubrik för alla frågetecken, alla hårda ord, alla rädslor, alla övertygelser och alla diskussioner om små och stora saker som man har när en relation är på väg att ta slut eller ändra form. Ledsen att bloggandet har fått stå tillbaka. Kaoset i livet får inte plats i några meningar och stycken. Men det är ju ganska självklart.

Oh my..!!

Ja, vad händer härnäst... Såg att jag ställde mig den frågan i förra inlägget. För en månad sedan. Men det kunde lika gärna vara fem år. Bröllopet är inställt och livet är upp och ner. Kan och vill inte berätta mer här. Bloggen får fortsätta finnas men istället för bröllopsplaneringen och mode, går mina dagar nu åt till separation och musiklyssning. Ja, så är det. Kanske orkar jag skriva om det längre fram, kanske inte. Just nu fortsätter jag lyssna på Thåströms Fan, fan, fan och Marie Lindbergs Tryin´to recall samt Robyn & Kleerups With every heartbeat... och konstatera att man klarar mer än man tror. Mycket, mycket mer.

Lördagsjobb

Inte helt fel ändå. Alldeles lugnt på kontoret, får massor gjort. Saknar sambo och son, men eftersom de ändå åker med två andra pappor och barn till Sydpoolen (badhuset, vad trodde du? ;-)) och har förbjudit mammorna att hänga med, så känns det ändå ok. Började dagen med ett tandläkarbesök, vilket slutade i en lagad tand (skönt) och tusen spänn mindre i plånkan (inte lika skönt).

Imorse när sambon hämtade sonen för det obligatoriska kramkalaset i sängen på lördag morgon, hände något katastrofalt! Jag sade till min lilla ett-och-ett-halvt-åring att idag blir det inget dagis, för idag är det lördag. Den lilla varelsen vänder sig direkt mot mig, skiner upp med hela ansiktet och svarar: "Dodis". (=Godis.) Va?? Han ska inte veta sådant. Han är för liten! Och för inte-tillräckligt-upplärd för att veta att det finns något som heter lördagsgodis. Ok, han kanske har fått en lite minitablettask någon lördag, men ändå... Vad kommer härnäst?

Höjdpunkter kommande veckor:

Det är inte fel att påminna sig själv om kommande roligheter, med jämna mellanrum. Lätt att bara halka in i januarisvacka och klimatfunderingar annars... Vilka guldklimpar finns i din kalender denna första månad det nya året? Jag ser fram emot:

- Tjejweekend i Köpenhamn, för att snacka gamla minnen, prova brudklänningar och skåla i gott vin
- Idrottsgalans VIP-kväll med jobbet. Kan den bräcka vår årliga kundvårdstradition på Melodifestivalen? Det finns hopp!
- After rea-shopping. Cant stand den hysteriska och mediokra mellandagsrean. Dessutom shoppar jag mest i butiker som har "reapriser" året runt. Om H&M, TopShop och Zara sänker sina priser betydligt, så blir det typ gratis. Nej, nu är det dags för vårnyheter!
- Semesterplanering sommar 07.
- Regelbundna SATS-besök... Aaahhhaaa ;-)
- Varje vanlig vardag och helg med grabbarna här hemma. Sambo och son bräcker all shopping och alla galor i världen!