Skumtomte till påsk?

En av mina vänner, tillika en av cheferna på mitt jobb, är en skön typ. Bortom vad som går att beskriva faktiskt. Han hjärta av guld ramas in av ett temperament lika hett som Saharas sol, ett kontrollbehov som liknar... (kommer inte på någon bra metafor, skäms fortfarande för Sahara här ovanför...) och en snabb humor av sällan skådat slag. Färggrann är minst sagt en målande beskrivning av honom. Oneliners är hans kännetecken. Igår levererades följande:

- Ni kan se mig som en skumtomte. Mjuk och söt, som man bara vill ha mer av...

Ganska härligt när det kommer från the big boss :-)

Lovely lördag!

På agendan idag:

- Familjehäng med son och pappa. Vasaparken, tågtur eller Tekniska återstår att se
- Shopping. Live! Inte nätversionen, trots att jag haussat den. Sneakers från Puma, ett par jeans, minst två par ballerinor och några inspanade accessoarer står på önskelistan...
- Promenad. Lång. Rask. De två exktrakilona är inte bekväma! (Och JA, jag vet att det är löjligt att tjata om vikt. Men come on... gillar du att inte kunna knäppa jeansen? ;))
- Presentinköp till...
- Inflyttningsfesten som väntar ikväll. Hemmaparty eller utgång återstår att se. Skoj ska det bli!

Nu har det hänt...

Jag brukar verkligen inte (inte!) blogga på arbetstid, men nu kunde jag inte hålla mig. På alla störra mediesajter basuneras nyheten om Ebba Von Sydows feta spark från Vecko-Revyn ut. Jag är glad. Inte att förväxla med skadeglad! Men glad. Medarbetare på tidningen har strömavhoppat, unga skoltjejer fått illusionen av att netaporter är det enda valbara alternativet när det handlar om godkänd shopping (ett bälte går loss på tretusen, en klänning på sju...) och utseende har fått konkurrera ut innehåll alldeles för lång tid nu.

Nu hävdar också EvS att det var "ett svårt val" mellan att lämna tjänsten som chefred. och istället gå till deras rena webdel, men det är ju en lögn så ickevit att det lyser om det! Varför inte erkänna? Roligt är också att EvS idag bloggar om att Cicci Elwin är en av hennes förebilder (håller mycket väl med om förebildsdelen, Cicci är lysande!) delvis på grund av hennes ödmjukhet. Som sagt tidigare: Ebba HAR mycket att tillföra! Jag VILL gilla henne. Men om man imponeras av andras ödmjuka inställning borde man kanske försöka skffa en själv också? Även i intervjuer och nedskriven text.

Tackar som ödmjukast för ordet! ;-)

Idag gillar jag...

...vädret, de tjugo rutchkaneåken med sonen efter jobb och dagis, våffelkalaset som orsakades av att vår byråchef fyllt år, smakprovet från Mauros nya aukustiska platta på SVT imorse, att brorsan tackade ja till att vara barnvakt på torsdag, (sade jag vädret?), att det är så nära efter lön att kontot fortfarande är ok, sonens trettiofem bäbävitalamm på raken och att det snart är dags för lite nätshopping.

Däremot har jag lite svårare för modebloggtjejerna på Cafés omslag (eller va fan, det är väl ok egentligen, särskilt när de är så många... but why?), att stressen på byrån gör att jobbdatorn blir tvungen att åka med hem på kvällarna nu, att jag har ont i halsen och inte tror att det är så bra att träna då, att min nedladdning av musik går sisådär, att jag gått upp två kilo på typ ingen tid alls, att de två extrakilona inte matchar min likbleka kroppsfärg så br (alls), alla jäkla telefonförsäljare som ringer hela tiden, och att livskaoset visserligen inte är fullt lika hemskt längre och sambon är mycket gladare, men det är ju liksom inte i närheten av hur det hade varit att planera ett glatt och kärleksfullt bröllop. Nä. Just det.

Top Shop-beroende!

Dagen efter!

Dagen efter en stor överraskningsfest för en kollega som slutat på jobbet. Härlig kväll. Och härlig dag. Konstaterar följande statistiska utfall efter den här lata lördagen:

- Antal ångest över gårdagen: Ett halvt. Har något litet pytteglapp i minnena där.
- Antal Iprén: Not a single one. Gick hem tidigt och käkade nattamat. 2 rätt av 2
- Antal ihopsamlade engångsdrinkglas i lägenheten: 50+
- Antal lagade mål mat: 0 (men väldigt många överblivna chips... som jag inte ens gillar)
- Antal kramar & pussar på sonen: 100
- Antal sträcklästa böcker: 1. Bra. Karin Alvtegens "Skam"
- Antal lyssningar på Gwen´s "Sweet Escape" och Furtados "Say it right": Oräknerliga
- Antal minuter spenderade på SATS: Gissa? 0 - Får ta igen det imorgon...

Som musik för dina öron...

Lalehs "Hide Away" och Anna Ternheims version av "When tomorrow comes" riskerar att ge min IPod utbrändhet pga monotont arbete eller nå´t. Och jag brukar inte ens gilla ballader. Måste bero på omständigheterna.

Ljus i mörkret

Att älska någon innerligt, men inte veta om det går att leva ihop... Det är något av det mest förvirrande jag varit med om. VILL man så KAN man, har hörts komma ur min mun ungefär en miljon gånger förut. Och det har varit min ledstjärna i många svåra situationer. Nu vet jag inte om jag/vi kan... så betyder det då att jag/vi inte vill? Eller betyder det att jag/vi inte vill, under rådande förutsättningar, men att vi skulle kunna om vi ville ändra oss? Eller att vi ville, om vi kunde ändra oss? Ja, ni fattar... Total förvirring. På alla sätt så vet jag ändå att det som gör att varje dag ändå känns lite hoppfull och ljus, är att vår underbara son finns här som en påminnelse om vad som är viktigast och mest värdefullt. Han finns. Han har det bra. Han vet inget om kärleksproblem eller grubblerier. Han är allt och för honom gör jag allt. Det är den enda grund som behövs just nu.

Separationsångest

Det begreppet har fått en ny innebörd. Tidigare tyckte jag, precis som alla andra, att det betydde ungefär "skräck inför att skiljas från något eller någon". Nu vet jag att det även kan få stå som rubrik för alla frågetecken, alla hårda ord, alla rädslor, alla övertygelser och alla diskussioner om små och stora saker som man har när en relation är på väg att ta slut eller ändra form. Ledsen att bloggandet har fått stå tillbaka. Kaoset i livet får inte plats i några meningar och stycken. Men det är ju ganska självklart.

Oh my..!!

Ja, vad händer härnäst... Såg att jag ställde mig den frågan i förra inlägget. För en månad sedan. Men det kunde lika gärna vara fem år. Bröllopet är inställt och livet är upp och ner. Kan och vill inte berätta mer här. Bloggen får fortsätta finnas men istället för bröllopsplaneringen och mode, går mina dagar nu åt till separation och musiklyssning. Ja, så är det. Kanske orkar jag skriva om det längre fram, kanske inte. Just nu fortsätter jag lyssna på Thåströms Fan, fan, fan och Marie Lindbergs Tryin´to recall samt Robyn & Kleerups With every heartbeat... och konstatera att man klarar mer än man tror. Mycket, mycket mer.

Lördagsjobb

Inte helt fel ändå. Alldeles lugnt på kontoret, får massor gjort. Saknar sambo och son, men eftersom de ändå åker med två andra pappor och barn till Sydpoolen (badhuset, vad trodde du? ;-)) och har förbjudit mammorna att hänga med, så känns det ändå ok. Började dagen med ett tandläkarbesök, vilket slutade i en lagad tand (skönt) och tusen spänn mindre i plånkan (inte lika skönt).

Imorse när sambon hämtade sonen för det obligatoriska kramkalaset i sängen på lördag morgon, hände något katastrofalt! Jag sade till min lilla ett-och-ett-halvt-åring att idag blir det inget dagis, för idag är det lördag. Den lilla varelsen vänder sig direkt mot mig, skiner upp med hela ansiktet och svarar: "Dodis". (=Godis.) Va?? Han ska inte veta sådant. Han är för liten! Och för inte-tillräckligt-upplärd för att veta att det finns något som heter lördagsgodis. Ok, han kanske har fått en lite minitablettask någon lördag, men ändå... Vad kommer härnäst?

Höjdpunkter kommande veckor:

Det är inte fel att påminna sig själv om kommande roligheter, med jämna mellanrum. Lätt att bara halka in i januarisvacka och klimatfunderingar annars... Vilka guldklimpar finns i din kalender denna första månad det nya året? Jag ser fram emot:

- Tjejweekend i Köpenhamn, för att snacka gamla minnen, prova brudklänningar och skåla i gott vin
- Idrottsgalans VIP-kväll med jobbet. Kan den bräcka vår årliga kundvårdstradition på Melodifestivalen? Det finns hopp!
- After rea-shopping. Cant stand den hysteriska och mediokra mellandagsrean. Dessutom shoppar jag mest i butiker som har "reapriser" året runt. Om H&M, TopShop och Zara sänker sina priser betydligt, så blir det typ gratis. Nej, nu är det dags för vårnyheter!
- Semesterplanering sommar 07.
- Regelbundna SATS-besök... Aaahhhaaa ;-)
- Varje vanlig vardag och helg med grabbarna här hemma. Sambo och son bräcker all shopping och alla galor i världen!

Lost in space...

Jag är vilse i cyberrymden. Vill ju gärna nätshoppa kläder och annat i dessa stressiga heltidsjobbslämnahämtabarnvaraenbraflickvän-tider... Men jag vet inte var!! Jag har naturligtvis inte undgått de vanligaste tipsen som modebloggarna ständigt repeterar, men har liksom inte hittat någon personlig favvo ännu. Känns trist som fan! Var nätshoppar du? Help!

Det slutgiltiga störningsmomentet!

Jag har kommit på vad det är. Jag klarar grytor som bränns vid, när jag är stressad. Klarar schampon som ekar tomt de bäst behövs. Klarar nagellack som aldrig torkar och blockljusvekar som inte går att pilla upp. Kan hantera skrynkliga bordsukar och rödvin som tar slut när man skall sno ihop rödvinssåsen. Försenade taxibilar och krånglade toalettlås. Allt käns hanterbart, men inte...

... inte gladpack/plastfolie!! Jag hatar den produkten!! Den är som tagen ur en skräckfilm utan slut! Varför finns den ens? Alltid... ALLTID... när jag ska städa undan det sista inför gästernas ankomst och kvickt lassa in överblivna rester i kylen, så trasslar den där jäkla platslövtunnasegaskiten ihop sig! Det går inte att få ur den ur förpackningen! Det går inte att riva/bita/klippa/dra av den! Det går inte att göra något ogjort, för tar man för mycket går det inte att rulla tillbaka igen. Och den fastnar inte på allt, så då ligger den där på burken man förvarar maten i och fladdrar som en hopplös silkestopp. Jag hatar plastfolie! Jäkla glädjedödare!

Beach 2007

Hittade den här när jag kollade någon hemsida någonstans... Ok, JA, det var Vecko-Revyn... Halkade in av en slump. Jo, faktiskt! Absolut. Vad sägs om att fira Beach 2007 såhär?

Snälla SATS, efterlys mig...

Nyårsaftonens topp och dopp:

Fem favorithändelser nyårsnatten 06/07:

1. Sällskapet på vår middag/fest. Tre underbaraunderbaraunderbaraunderbara par som gjorde kvällen lyckad, minnesvärd, galen, speciell, hysterisk, sång och dansfylld, diskussionsrik och allt annat som kan tänkas passa in.

2. Synen av vår granntant (tant-tant liksom...) halsandes ur vår skumpaflaska under raketernas färgglada sken i den annars så mörka innerstadsnatten. Hur gick det till? Hur gick det sedan?

3. Glittersmink. En gång om året. I like it.

4. Pina Coladan vid tretiden. Gott efter femton liter vin... Typ.

5. Kyssarnas kyss kl 00.03 av min älskling. Ett nytt år har aldrig börjat bättre.

Tre lågvattentouches samma afton:

1. Taxichaffisen från helvetet. Kl 5.30. Dryg, arg, ilsken, mordisk, galen, girig och superarg. Hjälp!

- "Ni sa ju Odenplan!!!!!!!?"
- Ja, ehh, men vi menade först Odenplan... och sedan lite längre... Ehh...
- Om man säger odenplan, då menar man ODENPLAN!!!!!!!!!
- Ja, ok, fast här går också bra.... Nu direkt. Please don´t kill us....

2. En viss värdinnas något tveksamma humör fram till tolvslaget. Ja, OK! Jag var kanske inte uteslutande en solstråle mot alla... hela tiden... eller åtminstone inte mot min T. Men va fan, har man lagat mat i tolvfreakinhours så är det kanske inte så konstigt att man blir lite stött när pojkvännen inte ens kommenterar det en liten millisekund... Att sedan pojkvännen inte vågade kommentera, av rädsla för en utskällning, det är en annan sak...

3. Blue Moon Bar i all ära. Musiken good, very good. Stämningen grym. Bästa dansgolvsplatsen av alla fick vi också. Men en del av folket som hänger där... Vad är grejen..? Flackande blickar, minnesluckefylla överallt, vingliga försök att släpa sig uppför trappen och primitiva "komplimanger". Jag förstår dem som inte gillar BMB ;-)

Gott Nytt År och må 2007 blir grymt för dig, mig och alla andra!

Nä, fan, jag äs så sjukt cynisk. Jag lägger till ett peppar, peppar bara för säkerhets skull... Nu har jag tandvärk också!

One down... 10 000 to go...

Ok, här kommer en bild på en av de förmodade favoritbrudklänningarna, som ratats i samma sekund som den provades. Nej, den är INTE såhär fin i verkligheten. Nej, den har inte en sån här färg eller lyster. Ja, den ser mycket tråkigare ut och känns mer konfirmation än bröllop. Fast jag ville gärna gilla den, men gjorde det bara inte. Vilka som står på tur? Nejdu, dumsnut, det är en hemlighet såklart!

Mamamania!

Överallt diskuteras det: Stylish mamas hit och hot mamas dit! Kan säkert uppfattas som uttjatat och nött, men för oss som själva har småbarn är det riktigt inspirerande. Dels att se att sunkighet + mammaskap inte alltid behöver vara en given match, men också att se hur dessa fräschingar till kvinnor även tillåter sig själva att se helt "normala" ut med jämna mellanrum. En bra blandning som vi gillar! Barn förgyller givet; ger det mer färger, känslor, utmaningar och glädje. Allt som tidigare fanns, men i lite större skala. Däremot behöver barn inte betyda att man som förälder ska ge upp allt man tidigare gladdes åt och gillade. Det är min fasta övertygelse. Det är inte så att det finns en begränsad mängd av glädjeämnen och intressen, utan det är bara att forma sin egen verklighet av alla de delar man gillar bäst Svårare än så är det inte. Uppoffringar, javisst. Men väldigt mycket är möjligt, om man bara vill och tror! Garnerar inlägget med en av de absoluta favoritmammorna för tillfället, Kate Hudson med skönlockiga lille Ryder!

Haha... mera Karolina!

Försök motstå denna blogg från Lassbo om ni kan:

"Att sen de fulaste väskor som någonsin har tillverkats kommer från Louis Vuitton är en annan sak, men det är min smak. Folk verkar ju uppenbarligen vilja betala dyrt för de otäckt klumpiga och bisarrt fula väskorna eftersom företaget faktiskt går runt. Jag är förvånad. För att knyta an till det gamla talesättet ”kasta pärlor åt svin” så är att köpa en väska från Louis Vuitton ungefär samma sak som att fråga svinen i ladugård om de vill betala för att kasta sina pärlor i sjön, och det går med på det. Helt otroligt."

Ljuvlig kontrast till de flesta andra poppis-bloggar! MERA, tack! :-)

Grymma Carro!

Wiihh, häng med i svängarna. Ungefär jäkligt mycket senare än alla andra inser jag Karolina Lassbos storhet. Vet inte om det bästa är hennes bloggmix av olika saker, att hon inte fastar i trend/mode/pryltråkfacket eller att hon INTE försöker ge en bild av sig själv som perfekt skal utan besvikelser eller djupare tankar. Jag gillar henne. Jättemycket. Gör du?

http://karolinalassbo.blogspot.com/