Det är korvstroganoff!

Vet inte hur det kom sig, men en projektledarkollega och jag har mer gemensamt än vi först kunde ana, och nu visar det sig att vi båda har en och endast en maträtt som verkligen inte går att pressa ner, oavsett belöning. Hatmaten heter korvstroganoff. Har aldrig fattat poängen med att strimla ner den annars rätt ok korven i en massa skum tomatsås med lök, och så förstöra riset med den. Hur som helst så satt vi på ett plan till Umeå när vi kunde konstatera att det är ganska mycket här i livet som är just korvstroganoff. Inställda flygplansavgångar, definitivt. Att inte komma ihåg riskförsprängningmedflytandevätskor-reglerna och behöva lämna favvokrämerna i säkerhetskontrollen är det också. Sura medpassagerare är korvstroganoff. Och ja, korvstroganoff är helt klart korvstroganoff.

Champions league-final, jihoo!

Jag laddar med chips och starköl i soffan. (Är gräsänka denna vecka, så det blir jag och... jag, på läktaren...). Tar på mig favvolagets matchtröja, går igenom statistik och lyssnar på försnacket. Sjukt spännande. Livsavgörande. Jag står inte ut. Några få minuter till avspark, och tv´n nästan blixtrar av spänningen...

INTE! Ok, i en annan tid och under andra förutsättningar hade finalen VISST känts lockande. Men nu är det faktiskt så att den äger rum kl 21. På en onsdag. I maj. Och jag är ledsen, men inget går just nu upp mot en timme med Grey, Shepard, Izzie och de andra på sjukhuset. Ingen fotbollsmatch i världen möter konkurrensen från rättvist håll. Doktorn, I need a cure!

Jag ska ha otroligt sex twentyfour-seven...

... det står det i alla fall i alla spam-mail jag får på jobbet! Viagra! Viagra-kopior! Regelrätta droger! Visserligen kan det vara skönt att biland får rensa bort 25% av väntande mailskörd som skräppost, men varför får man de där junkisarna? Har aldrig surfat på "konstiga" sajter, eller deltagit med mailadressen i tävlingar hit och dit. Hur hittar de mig? Jag hajjar inte :-)

Jajamen, några anledningar till varför bloggen faktiskt passar att heta som den gör:

Mammamåsten:

- Acceptera stress, och inte låta den påverka livsglädjen. För mig innebär det ofta lunch vid skrivbordet på jobbet, fem möten på en dag, snabbrusch runt hörnet-uppför gatan-förbi Stockholms bästa fik (Vurma)-hinna fram till buss 40 just när den är på väg att lämna hållplatsen, för att hinna till dagis innan de stänger. När sonen väl är hämtad är det lugnt. Jag gör det jag hinner och det som passar sambons schema. Ibland träning, ibland frysmat, ibland långpromenader, ibland after work...

- Lekparkslek. NEJ, det är inte superkul. Men jag älskar det för att sonen gör det. I valet mellan mammamåste eller vardagslyx blir det fdock det förstnämnda.

- Stå ut med argsinta blickar i närbutiken i Vasastan. Innan jag fick barn (eller rättare sagt, innan mitt barn blev nästan-två-år) trodde jag nog i mångt och mycket att föräldrarna alltid ansvarar för barnens uppträdande, och att de flesta situationer går att ta makt över med en rak och tydlig uppfostran. I was wrong. Jag och sambon försöker förklara, ha tålamod, använda hård men rättvis ton, markera, vänta ut... Ibland har man som mamma eller pappa ÄNDÅ inget att säga till om. Tvååringen rules! Inget kan inkräkta på styret över hans herravälde, och han bryr sig inte om 20 köande och utarbetade innerstadsbor följer hans utbrott i kassakön med enbart skräck i blicken. Det gör mamma. Litegrann.

Vardagslyx:

- Att faktiskt välja att inte kolla prislappar på middagsmatsinköpen, särskilt till helgen. Jag äter gärna pannkakor och blodpudding i veckorna, om det är vad jag och familjen är sugna på, men har heller inget emot att laga tonfisk med risotto, parmesansparris och vit chokladmousse en helt vanlig onsdag. Och till det ett glas Chablis. Visst vet jag att alla har olika förutsättningar och jag är uppväxt i en familj som tvingades vända på varenda krona i slutet av månaden. Kanske just därför är jag hellre en "unna" än "spara maximalt" just nu.

- Magasin. Jag vet. Det är dåligt för ekonomin. Dåligt för regnskogen. Och inte vidare värst djuplodande eller perfekt moraliskt. Men magasin är vardagslyx. Oavsett om det handlar om mode, inredning, livsstil, foto, träning, barn och familj, resor eller något helt annat... så är det inpiration, information och motivation.

- Shopping. Ja, av samma anledningar som ovan så är det inte helt ok att ange "shopping" som intresse när man slipar på sitt CV ;-) Men face it. Att ha barn och familj ger ännu fler shoppingmöjligheter. Mindre budget förvisso, men mer att handla. För att vara optimistisk.

Han vann igen!

VTF! Ni (två personer...) som följt den här bloggen sedan starten för ettochetthalvt år sedan, minns kanske (nähä, inte det??! ;-)) att sambon drog till med en jättevinst på chokladhjulet på Grönan för ett år sedan. Två kilo kexchoklad i jätteförpackning. Igår var det dag igen. På första och enda försöket. Vad är problemet? Why? Varför spelar han på det hjulet? Varför vinner han? Och varför minskar det där jäkla kexchokladförrådet i kylgen snabbt som attan, fastän sambon aldrig äter dem? (Och var kommer smulorna i mitt tangentbord ifrån nudå?)

EVS vs. CBJ

Ja, jag undrar om de gillar varandra. Om de överhuvudtaget känner varandra. Och hur mycket prestige det finns dem emellan. Rubriken syftar på Ebba Von Sydow (flitigt omnämnd här i bloggen, från att vara en glättig inspiration till ett avskräckande exempel) och Cecilia B. Jonson, som nyligen tagit över som redaktör på Expressen Fredag. De är ju som natt och dag. Ebba listar "måsten", märken och följer alla internationella trender. Cecilia pushar för egen stil, gör egna ihopplock och struntar i om prislappen på rekommenderat plagg överstiger någon form av godkänd summa. Jag älskar Cecilia. Ebba skrämer mig. En av de två pratar dessutom om sig själv i tredje person... Gissa vilken! Huvvaligen. Bifogar två citat från tjejerna i fråga, på ämnet hårklippningar. Ljusår ifrån varandra, om man läser mellan raderna. Vilken hade du kunnat uttala?

EVS: Usch, jag är en mes med mitt hår - jag vet. Men det blev verkligen ganska kort... I min värld. Jaja, en sak är säker: det växer ju alltid ut. Skärpning Ebba! Och jag blir alltid nöjd hos Michael. Det är verkligen skillnad på en lyxklippning och en vanlig. Han klipper fantastiskt bra, och med en speciell torrklippingsteknik, vilket gör att det faller supersnyggt, håller i månader, aldrig ser stifft "nyklippt" ut, bara flowy och softat.

CBJ: Jag klippte mig hos världens bästa Helén på salongen Deevi i Stockholm i går. Jag hade tänkt lite innan på att klippa lugg, men egentligen inte övervägt det på allvar. Ändå gjorde jag det. Har inte riktigt bestämt än huruvida jag trivs eller inte. Och egentligen spelar det inte så stor roll. Det var mest förändringen jag var ute efter, håret växer ju alltid ut.

Låt mig säga såhär: Det enda jag inte gillar med CBJ är de glasklacksskor som hon envisas med att visa upp på en hel del bilder. Det enda jag gillar med EVS är att hon är så glammigt osvensk, något hon skulle kunna göra något mycket bättre av. Sympati vs självupptagenhet. Du vet vad jag väljer! Dessutom har den ena av dem självdistans nog att hylla Enrique Iglesias sommarhit "Do you know" aka; pingissången. Helt underbar. Sommarpartysugna svenskar tackar och bockar. I alla fall alla vi som inte behöver släpa runt på tegelstenstunga designerväskor på dansgolvet.

Jag har kommit på...

... varför jag tycker att det är så kul att städa! Något som jag länge hävdat, men som mina vänner och bekanta skeptiskt ryggar tillbaka och rynkar på näsan inför. Här är mina anledningar till städ-gillandet:

- Jag städar nog mer sällan än genomsnittet. Minst sagt.
- När jag väl städar är det en sådan tillfredsställelse, eftersom det varit så hiiimla stökigt innan!
- Jag städar oftats när det absolut inte finns något annat att göra, eller jag av någon anledning prioriterat bort roligare alternativ för att hålla mig hemma
- När jag städar kan det därför ofta ske på en fredagkväll, med bra musik i högtalarna och ett glas vin i handen, och en liten tvåårig son som glatt hjälper till

Nu är det slutbloggat, jag ska gå och städa!

Mästar-Martina!

Jag är kär. Förälskad. Det pirrar i magen och jag blir glad av tanken. Föremålet för min beundran är ljuvliga Martina Haag. Jag älskar hennes böcker, hennes framträdanden i tv, gillar hennes familj (som jag typ såg en gång på Vanadisbadet) och vill liksom vara som henne. Ibland när jag läser hennes böcker (med hysteriska skrattanfall och strilande tårar som sällskap) så tror jag nästan typ att jag ÄR som Martina. Inte lika reflekterande kanske, och absolut inte lika skojig... men ändå. Dagishets, ovuxenhet, känslan av att "alla andra kan ju det här med familjeliv och vardag" och gärna livet-är-inte-så-allvarligt-attityden... I väntan på höstens filmatisering av "Underbar och älskad av alla..." kan man ju alltid roa sig med att läsa t ex Martinakoden. Sju gånger till!

Jag tror att jag har fått en idol på gamla dar!

1 maj

Ingen demonstration, men väl en härlig frukost på Vurma och shoppingrunda med sambo-kompis-pappatillsonen-tillika ex-eller vad vi nu är... Härlig dag. Vårjacka till lillkillen, två skjortklänningar till mig (kommer jag någonsin använda..?), snygg Paul & Friendsskjorta till karln åsså världens skönaste Acne-kjol innan det var dags för hemgång. Frågan är bara om jag överhuvudtaget kommer att förlika mig med paperbagwaist-trenden... Ok, det ska vara för den här kjolen isf :-)