Det här med att leva i nuet...

Det är klart att jag försöker. Absolut. I hear ya. Men fasen, ibland är det svårt. Det är ju så mycket kul på gång och det behöver inte vara stora saker för att det ska kännas som för hundra år sedan när man sov framför granen och längtade efter julaftonsmorgon. Ta bara jobbets sommarfest på onsdag, till exempel. Det är klart att man längtar. Och barnbidraget. Och lönen. Och när natten blir morgon igen, så sonens glada morgonsmile lyser upp hela universum. Och när de två projekten jag just nu driver, lugnar ner sig lite. Och midsommarafton såklart. Och till jag kanske blir lite brun. Stugan i norrland. Sjön och egna stranden. Och till att sambon kommer hit och ger mig en puss. Fast nuet är ju också härligt. För att längta, det är en grymt skön känsla. Och jag längtar nu. Sådeså.