Mammameny

Hmm, såsom många andra trodde jag att mammaskapet skulle göra underverk med min kosthållning. Inga fler halvfabrikat eller torsdagsmiddagar på McDonalds, utan helyllematlagning från minsta lilla råvara. Storkok, pajbak och ungsstek var och varannan dag... typ. Men näe, det blev ju inte så. Riktigt. Alls. Idag har t ex menyn bestått av:
Frukost - En lagomt stor bit prinsesstårta från gårdagens kalas... och några Kellogg´s SpecialK för att lixom jämna ut...
Lunch - En potatis och lite panering från det som var rödspätta... innan sonen åt den. Samt en halv Hipp´s 15-månaders pastaburk som han efterlämnat
Middag - En näve ostbågar och en Kexchoklad från 2-kilos chokladhjulsvinsten sambon släpade hem från Grönan
Ja, ok... det här var riktig katastrof. Förödande. Och så ser faktiskt inte alla dagar ut. Men hjälp, imorgon blir det morötter för hela slanten. Förlåt, näringsguden, det här var min bikt!

Det här med att leva i nuet...

Det är klart att jag försöker. Absolut. I hear ya. Men fasen, ibland är det svårt. Det är ju så mycket kul på gång och det behöver inte vara stora saker för att det ska kännas som för hundra år sedan när man sov framför granen och längtade efter julaftonsmorgon. Ta bara jobbets sommarfest på onsdag, till exempel. Det är klart att man längtar. Och barnbidraget. Och lönen. Och när natten blir morgon igen, så sonens glada morgonsmile lyser upp hela universum. Och när de två projekten jag just nu driver, lugnar ner sig lite. Och midsommarafton såklart. Och till jag kanske blir lite brun. Stugan i norrland. Sjön och egna stranden. Och till att sambon kommer hit och ger mig en puss. Fast nuet är ju också härligt. För att längta, det är en grymt skön känsla. Och jag längtar nu. Sådeså.

Tillbaka!!

Ok, tillbaka till bloggen efter vårens uppehåll. Tillbaka till jobbet. Tillbaka till drömmar om hus eftersom vi till sist köpte ny lägenhet i innerstan. Tillbaka till kontakten med en gammal vän som plötsligt hört av sig. Tillbaka till trånga jeans (har nyligen gått upp två kilo på grund av avsaknad av långa, raska promenader). Tillbaka till Kent i skivsamlingen, trots att Hultsfredsspelningen sågades vid fotknölarna. Tillbaka - and I like it!