Skumtomte till påsk?

En av mina vänner, tillika en av cheferna på mitt jobb, är en skön typ. Bortom vad som går att beskriva faktiskt. Han hjärta av guld ramas in av ett temperament lika hett som Saharas sol, ett kontrollbehov som liknar... (kommer inte på någon bra metafor, skäms fortfarande för Sahara här ovanför...) och en snabb humor av sällan skådat slag. Färggrann är minst sagt en målande beskrivning av honom. Oneliners är hans kännetecken. Igår levererades följande:

- Ni kan se mig som en skumtomte. Mjuk och söt, som man bara vill ha mer av...

Ganska härligt när det kommer från the big boss :-)

Lovely lördag!

På agendan idag:

- Familjehäng med son och pappa. Vasaparken, tågtur eller Tekniska återstår att se
- Shopping. Live! Inte nätversionen, trots att jag haussat den. Sneakers från Puma, ett par jeans, minst två par ballerinor och några inspanade accessoarer står på önskelistan...
- Promenad. Lång. Rask. De två exktrakilona är inte bekväma! (Och JA, jag vet att det är löjligt att tjata om vikt. Men come on... gillar du att inte kunna knäppa jeansen? ;))
- Presentinköp till...
- Inflyttningsfesten som väntar ikväll. Hemmaparty eller utgång återstår att se. Skoj ska det bli!

Nu har det hänt...

Jag brukar verkligen inte (inte!) blogga på arbetstid, men nu kunde jag inte hålla mig. På alla störra mediesajter basuneras nyheten om Ebba Von Sydows feta spark från Vecko-Revyn ut. Jag är glad. Inte att förväxla med skadeglad! Men glad. Medarbetare på tidningen har strömavhoppat, unga skoltjejer fått illusionen av att netaporter är det enda valbara alternativet när det handlar om godkänd shopping (ett bälte går loss på tretusen, en klänning på sju...) och utseende har fått konkurrera ut innehåll alldeles för lång tid nu.

Nu hävdar också EvS att det var "ett svårt val" mellan att lämna tjänsten som chefred. och istället gå till deras rena webdel, men det är ju en lögn så ickevit att det lyser om det! Varför inte erkänna? Roligt är också att EvS idag bloggar om att Cicci Elwin är en av hennes förebilder (håller mycket väl med om förebildsdelen, Cicci är lysande!) delvis på grund av hennes ödmjukhet. Som sagt tidigare: Ebba HAR mycket att tillföra! Jag VILL gilla henne. Men om man imponeras av andras ödmjuka inställning borde man kanske försöka skffa en själv också? Även i intervjuer och nedskriven text.

Tackar som ödmjukast för ordet! ;-)

Idag gillar jag...

...vädret, de tjugo rutchkaneåken med sonen efter jobb och dagis, våffelkalaset som orsakades av att vår byråchef fyllt år, smakprovet från Mauros nya aukustiska platta på SVT imorse, att brorsan tackade ja till att vara barnvakt på torsdag, (sade jag vädret?), att det är så nära efter lön att kontot fortfarande är ok, sonens trettiofem bäbävitalamm på raken och att det snart är dags för lite nätshopping.

Däremot har jag lite svårare för modebloggtjejerna på Cafés omslag (eller va fan, det är väl ok egentligen, särskilt när de är så många... but why?), att stressen på byrån gör att jobbdatorn blir tvungen att åka med hem på kvällarna nu, att jag har ont i halsen och inte tror att det är så bra att träna då, att min nedladdning av musik går sisådär, att jag gått upp två kilo på typ ingen tid alls, att de två extrakilona inte matchar min likbleka kroppsfärg så br (alls), alla jäkla telefonförsäljare som ringer hela tiden, och att livskaoset visserligen inte är fullt lika hemskt längre och sambon är mycket gladare, men det är ju liksom inte i närheten av hur det hade varit att planera ett glatt och kärleksfullt bröllop. Nä. Just det.

Top Shop-beroende!

Dagen efter!

Dagen efter en stor överraskningsfest för en kollega som slutat på jobbet. Härlig kväll. Och härlig dag. Konstaterar följande statistiska utfall efter den här lata lördagen:

- Antal ångest över gårdagen: Ett halvt. Har något litet pytteglapp i minnena där.
- Antal Iprén: Not a single one. Gick hem tidigt och käkade nattamat. 2 rätt av 2
- Antal ihopsamlade engångsdrinkglas i lägenheten: 50+
- Antal lagade mål mat: 0 (men väldigt många överblivna chips... som jag inte ens gillar)
- Antal kramar & pussar på sonen: 100
- Antal sträcklästa böcker: 1. Bra. Karin Alvtegens "Skam"
- Antal lyssningar på Gwen´s "Sweet Escape" och Furtados "Say it right": Oräknerliga
- Antal minuter spenderade på SATS: Gissa? 0 - Får ta igen det imorgon...

Som musik för dina öron...

Lalehs "Hide Away" och Anna Ternheims version av "When tomorrow comes" riskerar att ge min IPod utbrändhet pga monotont arbete eller nå´t. Och jag brukar inte ens gilla ballader. Måste bero på omständigheterna.

Ljus i mörkret

Att älska någon innerligt, men inte veta om det går att leva ihop... Det är något av det mest förvirrande jag varit med om. VILL man så KAN man, har hörts komma ur min mun ungefär en miljon gånger förut. Och det har varit min ledstjärna i många svåra situationer. Nu vet jag inte om jag/vi kan... så betyder det då att jag/vi inte vill? Eller betyder det att jag/vi inte vill, under rådande förutsättningar, men att vi skulle kunna om vi ville ändra oss? Eller att vi ville, om vi kunde ändra oss? Ja, ni fattar... Total förvirring. På alla sätt så vet jag ändå att det som gör att varje dag ändå känns lite hoppfull och ljus, är att vår underbara son finns här som en påminnelse om vad som är viktigast och mest värdefullt. Han finns. Han har det bra. Han vet inget om kärleksproblem eller grubblerier. Han är allt och för honom gör jag allt. Det är den enda grund som behövs just nu.

Separationsångest

Det begreppet har fått en ny innebörd. Tidigare tyckte jag, precis som alla andra, att det betydde ungefär "skräck inför att skiljas från något eller någon". Nu vet jag att det även kan få stå som rubrik för alla frågetecken, alla hårda ord, alla rädslor, alla övertygelser och alla diskussioner om små och stora saker som man har när en relation är på väg att ta slut eller ändra form. Ledsen att bloggandet har fått stå tillbaka. Kaoset i livet får inte plats i några meningar och stycken. Men det är ju ganska självklart.